Annons

Johan Gardfors:Konsten att läsa bokstavligen oläsbara texter

Ur Luigi Serafinis ”Codex Seraphinianus” (1981).
Ur Luigi Serafinis ”Codex Seraphinianus” (1981).

Uppfunna alfabet, bokstavslös kalligrafi, naturens teckenliknande formationer – gränszonen mellan begriplighet och nonsens har länge fascinerat såväl poeter som konstnärer. På senare tid har intresset för ”asemic writing” vuxit påtagligt, inte minst på sociala medier.

Under strecket
Publicerad

I den fascinerande andra delen av ”En blå bok”, utkommen 1908, kommenterar August Strindberg sina vedermödor med att begripa kilskriftens intrikata system. I anteckningarna pendlar han mellan ambitionen att uttömma ämnets detaljer och tvivel på hela fältets giltighet. Är det verkligen skrift han studerar eller är det i själva verket en samling materiella avtryck från halm eller fågelfötter som den samtida språkvetenskapen påtvingat mer eller mindre godtyckliga betydelser? 

”Ungdom!”, utbrister han, ”Läs icke assyriska, ty det är intet språk, det är hackelse!” Och om kilskriften faktiskt kan läsas, borde man då inte lika gärna kunna läsa skalet på snäckan conus marmoratus, vars mönster är påfallande likt skrivtecken? ”Det är kråkfötter eller ’fågeltramp’”, kommenterar Strindberg vidare den till synes oläsliga texten på en reproduktion av en cylinder. 

Annons
Annons
Annons