MåsenKonsten äter sina barn i välspelad ”ny” Tjechov

Elin Klinga och Rasmus Luthander i ”Måsen”.
Elin Klinga och Rasmus Luthander i ”Måsen”. Foto: Sören Vilks

Dramatens brittiska ”Måsen” blir en väl gestaltad diskussion om konstens tveeggade väsen. Skådespelarna förvaltar ett arv i en rad magnifika rolltolkningar.

Under strecket
Publicerad
Magnus Roosman, Agnes Rase, Elin Klinga, Per Svensson och Alexander Salzberger.

Magnus Roosman, Agnes Rase, Elin Klinga, Per Svensson och Alexander Salzberger.

Foto: Sören Vilks
Annons

Så breder ”Måsen” ut sina breda symboltyngda vingar på Dramaten igen. Den iscensattes med sjuårsintervall 2007 och 2014 – och nu åter 2021. Det är ju också en storstilad pjäs om en ung Hamletartad konstnär med en oidipal relation till sin mor, den stora skådespelerskan. Ett metadrama med tacksamma roller som skildrar arketypiska familjer och konstnärlig tradition.

”Måsen” är egentligen ett svårspelat Tjechovdrama, främst därför att huvudrollen Konstantin är så kritisk och menar att teater mest är ett trivialt, borgerligt och mallartat dravel. Stycket börjar ju med att Konstantin låter spela upp en egen djärv text inför sin mor, familjen och alla som lever på godset.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons