Annons

Konst eller virtuell verklighet - på Berlinbiennalen flyter allt samman

Utanför ser allt lugnt ut, men innanför betraktarens VR-goggles utspelar sig John Rafmans ”View of the Pariser Platz”, veritabla domedagsscener i samma stadsmiljö.
Utanför ser allt lugnt ut, men innanför betraktarens VR-goggles utspelar sig John Rafmans ”View of the Pariser Platz”, veritabla domedagsscener i samma stadsmiljö. Foto: Timo Ohler

Det är inte bara Pokemon Go, även DIS, modekollektivet som är årets konstnärliga ledare för Berlinbiennalen har jobbat hårt för att sudda gränserna mellan verklighet och digitala simulationer.

Under strecket
Publicerad

Juan Sebastián Peláez, ”Ewaipanoma (Rihanna)”, mixed media, 2016.

Foto: Timo Ohler

GCC, ”Positive Pathways (+)”, mixed media, 2016.

Foto: Timo Ohler

Walter Womacka, glasmosaik i byggnaden för fd Staatsrat, numera managementskolan ESMT.

Foto: ESMT Campus

Lizzie Fitch/Ryan Trecartin, ”(As yet untitled sculptural theater) exhibiting Ryan Trecartin, Mark Trade”, 2016.

Foto: Timo Ohler

Det New York-baserade mode- och kreatörskollektivet DIS bejakar helt sina egna samtidsanalyser av hur central den medialiserade bilden är när de förvandlar den nionde upplagan av Berlinbiennalen till ett stilfullt livsstilsevent med varumärkesskapande och marknadsföring som ledord.

Trots detta handlar det inte om någon ytlig och självreflektivt navelskådande utställning helt befriad från politisk medvetenhet. För samtidigt som DIS tar sin egen image som übercoola kreatörer på högsta allvar, litar de helt och hållet på de inbjudna konstnärernas förmåga att tillsammans gestalta ett postdigitalt tillstånd där verkligheten är minst lika virtuell som den är påtaglig.

Annons
Annons
Annons