Annons
Krönika

Dick Harrison:Könssegregering i skolan en gammal svensk tradition

Flickklass i en skolsal p 1940-talet.
Flickklass i en skolsal p 1940-talet. Foto: TT

Kalla Faktas nyhet om hur skolbarn separeras på skolbussen har väckt starka reaktioner. Just utbildningsväsendet har en lång historia av att dela upp flickor och pojkar i Sverige.

Publicerad

Historien om svensk könsdiskriminering och segregation kan göras i princip hur utförlig som helst. Att kvinnor inte fick rösträtt förrän 1921 och än idag i regel har lägre lön än män är toppen på ett stort isberg av besynnerligheter. Kvinnor har haft mycket svårare att skilja sig än män har haft och i historisk tid nästan aldrig fått inneha ämbeten (däremot har de ofta haft stort inflytande bakom manliga marionetter eller i egenskap av änkor). Kvinnors arvsrätt har varit sämre än mäns. Kvinnor fick i teorin aldrig, före mitten av 1800-talet, idka egen näringsverksamhet utan måste alltid, hur driftiga de än var, stå vid makens sida. Och så vidare. Listan kan göras hur lång som helst.

Ett klassiskt exempel på segregeringen är utbildningsväsendet. När svenskarna på allvar tog itu med utbildningsreformer på 1600-talet ansågs det osedligt att låta flickor och pojkar gå i samma skola. Redan 1632 öppnades en första flickskola i Västerås; under nästa sekel följdes den av ”flickpensioner” och ”mamsellskolor” i flertalet svenska städer. Undervisningens fokus låg på förment kvinnliga ting, som hushållskunskaper, franska, dans och broderi. Målet var att utbilda lydiga, dugliga och charmerande fruar och mödrar. Inte yrkeskvinnor. Även när det senare blev aktuellt på 1800-talet var det självklart att hålla flickor och pojkar isär. Förvisso kunde de läsa i samma folkskola, men i nästa utbildningsmässiga skede var segregeringen en självklarhet. Inte förrän 1927 fick kvinnor rätt att läsa på gymnasieskolor. De sista flickskolorna försvann så sent som 1974.

Annons
Annons
Annons