”Könsbytena på barn är ett stort experiment”

Hundratals barn med könsdysfori utsätts varje år för ”behandling” med hormoner och därefter med könsstympning, helt utan rimligt underlag ifråga om vetenskap, beprövad erfarenhet och ofta utan etisk granskning. Det skriver professor Christopher Gillberg med flera vid Göteborgs universitet.

Under strecket
Publicerad

Professor Christopher Gillberg med flera ifrågasätter tidiga så kallade könskorrigerande behandlingar.

Foto: Emelie Asplund, Erik Nylander/TT
Annons

I Sverige – och i flera andra länder – pågår sedan några år en snabbt växande experimentverksamhet med barn. Hundratals barn utsätts i vårt land varje år för ”behandling” med hormoner och därefter med könsstympning, helt utan att det föreligger någonting som ens skulle kunna liknas vid rimligt underlag ifråga om vetenskap eller beprövad erfarenhet. Barnen ingår i allmänhet inte i några etikprövade vetenskapliga studier. Det är inte ovanligt att behandlingen genomförs i strid med de minderårigas föräldrars vilja. Det hela pågår med Socialstyrelsens goda minne.

De barn (numera mestadels flickor) som kommer ifråga för dessa behandlingar är oftast i åldrarna 12–17 år och får — i allmänhet på särskilda enheter inom och utom BUP — diagnosen könsdysfori. Många av dem har, mer eller mindre plötsligt, efter 10 års ålder, ”upptäckt” att de tillhör ett annat kön än det som deras biologiska karakteristika gör tydligt att de har. De söker, inte sällan med stöd av skola, nätupprop eller olika påtryckningsgrupper, utredning, som, om diagnosen könsdysfori bekräftas, leder vidare till en serie behandlingar och ingrepp som medför irreversibla förändringar i hjärnan och yttre och inre könsorgan, vad som enligt svensk lagtext (lag 1982:316) rubriceras som könsstympning (och som enligt lagen medför fängelse i 2 till 6 år). Behandlingarna genomförs med eller mot barnets föräldrars vilja.

Annons
Annons
Annons