Hela denna artikel är en annons

Oljeindustrin bet sig i svansen

I den mån skifferoljan har gjort USA oberoende av importerat olja, så har den samtidigt skapat kaos i den amerikanska kreditmarknaden. Nu sveper konkurserna in över industrin, men kanske är det värsta redan över.

Härdsmältan i oljemarknaden slog direkt mot de amerikanska företagsobligationerna, där den genomsnittliga räntan på de mest riskbehäftade prospekteringsbolagen nu överstiger 20 procent.

Bild 1 av 2

Raffinaderi i amerikanska Corpus Christi i Texas.

Bild 2 av 2

Härdsmältan i oljemarknaden slog direkt mot de amerikanska företagsobligationerna, där den genomsnittliga räntan på de mest riskbehäftade prospekteringsbolagen nu överstiger 20 procent.

Bild 1 av 2

Raffinaderi i amerikanska Corpus Christi i Texas.

Bild 2 av 2
1/2

Härdsmältan i oljemarknaden slog direkt mot de amerikanska företagsobligationerna, där den genomsnittliga räntan på de mest riskbehäftade prospekteringsbolagen nu överstiger 20 procent.

2/2

Raffinaderi i amerikanska Corpus Christi i Texas.

Inte sedan J.R. Ewings dagar har amerikanska prospekterare tuggat fram lika mycket olja. Plötsligt produceras över 10 miljoner fat om dagen, allt tack vare den växande utvinningen av så kallad “shale oil”. Ironiskt nog blev detta också en prolog till höstens tumult på den amerikanska kreditmarknaden.

Sedan ingången av århundradet – åtminstone fram till nu – har oljepriset i grova drag varit på väg i en riktning: Uppåt. Timingen var god.

Efter att George W Bush luckrat upp den amerikanska energilagstiftningen bidrog de stigande priserna till att öppna dörren för en utvinningsteknik som i en eller annan form existerat i hundratals år: Fracking. Men för att få upp oljan ur berggrunden krävdes pengar, varpå många prospekteringsbolag vände sig till obligationsmarknaden.

Höga räntor

“High yield” är finansmarknadens etikett på företagsobligationer utgivna av bolag med lägre kreditvärdighet: Bolag med låga kreditbetyg, och vars möjlighet att återbetala sina skulder är begränsad.

I retur betalar de dock höga räntor. Oljebolagens bottenlösa aptit på nya lån, och långivarnas entusiasm, ledde snart till att energibolagen tillsammans stod för nära 15 procent av USA:s utestående företagsobligationsskulder. Nästan hälften, i sin tur, kunde härledas till bolag som står och faller med ett högt oljepris. Och när oljepriset började gå ned, i stället för att fortsätta upp, satt bolagen där med höga skulder och fallande intäkter. Inledningsvis antogs smärtgränsen gå vid 75 dollar, en tro som föll på skam.

– Det ansågs att marginalkostnaden generellt var 75 dollar vilket också skulle utgöra ett golv för oljepriset. Nu var det inte korrekt eftersom teknologin utvecklades, och i takt med att oljepriset har fallit har man skurit i sina kostnader för att bevara marginalerna, säger Johan Palmborg, produktspecialist på Nordea.

Drog åt svångremmen

Andra bolag satt med hyrda markplättar, tvingade under avtalets villkor att borra till vilket pris som helst. Och när prospekterande bolag drog åt svångremmen, spillde krisen över på serviceindustrin. När sedan oljepriserna dråsade under 50 dollar och fortsatte falla, var de enda någorlunda torrskodda i branschen de bolag som inte var beroende av oljepriset – raffinaderier och distributörer.

Nu då? Härdsmältan i oljemarknaden slog direkt mot de amerikanska företagsobligationerna, där den genomsnittliga räntan på de mest riskbehäftade prospekteringsbolagen nu överstiger 20 procent. En ränta på 20 procent kan låta bra, men detta är vad bolagen nu tvingas betala för sin finansiering, vilket också återspeglar marknadens misstro. Ändå, tror Johan Palmborg, blir det ytterligare lite värre innan det blir bättre.

– Hittills har vi sett en del konkurser, men inte så många. En anledning är att många producenter har hedgat sina oljepriser, och låst in det på kanske 80 dollar.

Att “hedga” innebär att de oljeproducerande bolagen säljer delar av den utvunna oljan på termin, vilket således ger ett slags försäkringsskydd i lägen där priset plötsligt faller. Men i takt med att terminskontrakten löper ut, blir bolagen allt mer exponerade för det rådande marknadspriset.

Ändå, menar Palmborg, bör det inte bli mycket värre på företagsobligationsmarknaden. Mycket elände är redan inprisat, samtidigt som svartsyntheten inom energibranschen har dragit med sig resten av marknaden onödigt djupt i fördärvet.

”Behöver inte påverka avkastningen negativt”

Kanske kommer det att visa sig att negativismen är överdriven, även om de mer riskfyllda delarna av energibranschen kan få en snyting till. Historiskt, menar Palmborg, är det under upptakten till en kris som en stor del av investerarnas pengar går förlorade. Av obligationspriserna framgår att marknaden förväntar sig en hel del konkurser, men så har också marknaden en tendens att gå till överdrifter i sin oro. Därför, menar Palmborg, är det inte otänkbart att många av de ifrågasatta obligationerna faktiskt är köpvärda.

– Om hälften av de mest utsatta bolagen skulle gå i konkurs, så kommer hälften inte att göra det, och då kommer de att öka mycket i värde. Så även om konkurserna nu ökar så behöver det inte påverka avkastningen negativt. Summa summarum ser jag därför positivt på den här tillgångsklassen.

Här kan du se hela filmen ”Convenient Choices”.

Läs mer om Nordeas arbete med ansvarsfulla investeringar här.

Observera att en fonds historiska avkastning inte är en garanti för framtida avkastning. Värdet på dina fondandelar kan både öka och minska till följd av marknadens utveckling och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Fullständig information om Nordeas fonder finner du i fondernas Faktablad och Informationsbroschyrer. Faktablad, Informationsbroschyrer, samt hel- och halvårsrapporter finns på nordea.se/fondinfosamt på Nordeas bankkontor.

Annons
Annons
Annons