Annons
X
Annons
X

Dags att på allvar lära av historien

Vi har sett det förut – en upphetsad debatt, brinnande boenden, attacker på flyktingar. Det nya är att kommuner låter sig påverkas av den flyktingfientliga opinionen, skriver Heléne Lööw, historiker vid Uppsala universitet.

[object Object]
Brand på Rosenkullens asylboende utanför Munkedal i oktober förra året. Foto: Adam Ihse/TT

Informationsmöten om kommande boenden för flyktingar i bland annat Haninge och Askim/Hovås i Göteborg urartar när upprörda människor protesterar mot planerna. I Haninge skriker människor saker som ”de kommer att våldta våra barn” och polis får tillkallas för att lugna ner stämningen. Kommunen backar senare från planerna att etablera en förläggning.

Under hösten 2015 gav kommuner också upp planer på boenden för ensamkommande ungdomar efter att boenden utsatts för brandattacker och efter att försäkringsbolag ställt sig tveksamma till att försäkra fastigheterna.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Under flyktingmottagandet på 80- och 90-talet förekom liknande protester. I östgötska Kimstad utbröt tumult under ett informationsmöte i februari 1990. I Mariestad triggades en serie händelser igång av den upprörda stämningen kring ett flyktingboende, där detta liksom en invandrarägd affär utsattes för attentat, antirasister blev bombhotade med mera.

    Annons
    X

    Då tillhörde det dock inte vanligheterna att kommuner backade, jag kan inte erinra mig ett enda fall från 80- och 90-talet där det skedde.

    Då som nu är protesterna både spontana och organiserade. Då som nu försöker olika politiska grupper dra nytta av situationen – via flygbladsutdelningar och demonstrationer. Nu har även nätaktivismen tillkommit. Grupper som Nordisk Ungdom har till och med utarbetat detaljerade manualer för hur motståndet mot flyktingboenden ska bedrivas på ett effektivt sätt.

    Den senaste tiden har även rent fysiska attacker planerats – i Nynäshamn greps 14 personer, bland dessa ett antal polska medborgare, för förberedelser till grov misshandel. I småländska Vaggeryd uppges ungdomar från ett lokalt boende ha blivit hotade av personer beväpnade med tillhyggen. Aktioner av det här slaget är inget nytt, inte heller det faktum att människor från en rad olika länder deltar i dem – det är ett mönster som känns igen sedan 80-talet. Svenska aktivister är också aktiva i andra länder. Striden handlar i mångt och mycket om att stänga Europa.

    Attackerna mot fattiga EU-migranter tycks återigen ha ökat – bara under förra helgen rapporterades ett flertal fall från olika delar av landet. Den infekterade debatten om kriminalitet bland ensamkommande flyktingungdomar och marockanska gatubarn har utnyttjats i organiserade gatuprotester. Denna gång av maskerade män – av allt att döma en blandning av aktivister från olika så kallade nationella grupper och fotbollshuliganer – på T-centralen och Sergels torg i Stockholm. Liknande gäng har dykt upp tidigare, exempelvis i samband med kravallerna i Husby 2013. Redan under 80-talet ”rensade” gäng upp bland socialt utslagna på olika håll i landet.

    De efterföljande reaktionerna följer ett förutsägbart mönster: fördömanden, men också uttryck för ett slags förståelse – och det blir ordentlig fart i de olika grupper som skapats för medborgargarden i sociala medier. På många håll i landet aviserar olika former av medborgargarden sin existens och Nordiska Motståndsrörelsen agerar till exempel ”trygghetsvakter” på ett kommunalt badhus i Kungälv.

    Samtidigt kommer fler och fler rapporter om bråk och oroligheter på olika flyktingboenden. Det tragiska mordet på en 22-årig kvinna anställd vid ett HVB-boende för ensamkommande flyktingungdomar i Mölndal i januari i år har gett ytterligare bränsle till redan uppjagade stämningar. Och förra helgen dödades en ung man på ett boende i Ljusne. Inte heller bråk och oroligheter på flyktingförläggningar är några nyheter – det har förekommit sedan flyktingvågorna under andra världskriget. När människor trängs på trånga utrymmen, lever i ovisshet, placeras tillsammans med grupper de befinner sig i konflikt med i sina hemregioner samtidigt som de bär på svåra trauman uppstår konflikter – det hade egentligen varit märkligt om det inte hade gjort det.

    Vi befinner oss i ett skede där händelser kommer slag i slag och tar formen av accelererande spiral. Det räcker inte med att fråga sig om vi ännu har nått 80- och 90-talets konfliktnivåer. Någonstans måste också slutsatser dras – vad kan göras? Vad hade kunnat förutses och parerats långt tidigare? Det finns ingen quick fix – inga åtgärdsprogram som fungerar på alla platser i landet, men det finns all anledning att titta närmare på vilka lärdomar som kan dras från tidigare perioder med liknande problematik, även om historien aldrig upprepar sig i detalj. Att snabbt bemöta olika former av rykten med korrekt information är en sådan lärdom. Att öppenhet och transparens lönar sig i längden är en annan. Det är dags att göra allvar av talet om att lära av tidigare händelser och låta detta bli grund för ett förändrat arbetssätt för myndigheter. Vi kan inte varje gång börja om igen.

    Heléne Lööw

    Heléne Lööw är docent i historia vid Uppsala universitet.

    Annons
    Annons
    X

    Brand på Rosenkullens asylboende utanför Munkedal i oktober förra året.

    Foto: Adam Ihse/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X