Annons

Jöran Mjöberg: Koncentrerad Fuenteshistoria från A till Z

Det är hos Balzac, Faulkner och Kafka som Carlos Fuentes lärt sig mest. I mexikanens nya bok med 42 essäer samsas ämnen som religion, musik, konst och film – allt formulerat med briljant stil och aforistisk pregnans.

Publicerad

Carlos Fuentes, den mexikanske romanförfattaren, är nog den som köar främst bland dem som aldrig fått motta det stora litteraturpriset i vår huvudstad. Ja, tillsammans med Mario Vargas Llosa från Peru. Fuentes har i dag en ganska oförliknelig plats i världslitteraturen, med storslagna romaner som ”Artemio Cruz död”, ”Terra Nostra” och senast ”Åren med Laura Diaz” (inspirerat anmäld av Mats Gellerfelt i SvD 23/12 2002). Hans sammanlagda produktion, som har drag av väldighet, omfattar mellan 20 och 30 verk, oerhört varierade i historisk och geografisk bakgrund, teman och litterär teknik.

Under en veckas symposium i Norman, Oklahoma, i februari 1983, hade jag tillfälle att höra Fuentes ge en serie föreläsningar om sina romaner. Han talade oavbrutet med en oerhörd kraft som höll oss åhörare trollbundna, och hans perioder bars upp av en intensiv intellektuell spänst och formuleringskonst. Han kastade mellan expressivitet, dramatik, lekfullhet, sarkasm och patetik, och patetisk blev han när han betecknade sitt verk som en ”comédie humaine” i Balzacs efterföljd - ”och där har jag ännu några volymer kvar att skriva, innan döden sätter punkt”.

Annons
Annons
Annons
Annons