X
Annons
X
Recension

Bamse och häxans dotter Komplex häxa lyfter mysig Bamsesaga

Främlingsfientlighet är temat i nya Bamsefilmen, en saga med tydligt budskap men också med ovanligt djup, skriver Anna Hellsten.

Foto: Nordisk Film
Läs mer om Biohösten 2016

Det har bara gått någon minut av filmen innan Bamse upplyser Skalman om att "det är nyttigt att jobba med kroppen". En logisk replik: medan Bamses universum delvis bygger på en klassisk glorifiering av en förnumstig patriark har man ju också alltid värnat idén att följa med sin tid. Vi 70-talister glömmer till exempel aldrig när Rune Andréasson gav Bamse en fungerande penis ("den kvällen kramar de varandra länge"), och ingen som följde nyheterna 2011 glömmer specialutgåvan för Migrationsverket där man anklagades för att trivialisera flyktingavvisningar.

Samtidens träningsvurm är för all del ingen bärande del av "Bamse och häxans dotter" (några scener senare mumsar sällskapet på tårta), utan det viktigaste temat är främlingsfientlighet, vilket man mixat med lite hederlig antikapitalism och kokat ihop till en mysig saga om tillit och vänskap. Huvudpersoner är lilla Lova och hennes mamma – häxan Hatiora – som isolerat sig i en stuga utanför Bamses by. Lova vill få kompisar, men Hatiora är bränd av ett liv där hon ständigt jagats bort. Samtidigt vill Krösus Sork vittja bäverdammen på guld, och när han får nys om Hatioras och Lovas magiska krafter ser han till att lura över dem på sin sida.

Foto: Nordisk Film Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X