Kompisar räddade pojkens liv

En pojke vid Storvretabadet utanför Uppsala fick plötsligt svårt att simma. Tack vare ett kompisgängs snabba insats kunde han räddas.

Under strecket
Publicerad

För Hannes, Tusse och Pontus var det självklart att rycka in när pojken inte orkade simma och ropade på hjälp. ”Min första tanke var att simma till honom och få in honom” säger Tusse. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

Det här trädet är det som kompisarna brukar simma till och hoppa från. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

Om det finns en livboj i närheten är det bra att använda den. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

För Hannes, Tusse och Pontus var det självklart att rycka in när pojken inte orkade simma och ropade på hjälp. ”Min första tanke var att simma till honom och få in honom” säger Tusse. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

För Hannes, Tusse och Pontus var det självklart att rycka in när pojken inte orkade simma och ropade på hjälp. ”Min första tanke var att simma till honom och få in honom” säger Tusse. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet
För Hannes, Tusse och Pontus var det självklart att rycka in när pojken inte orkade simma och ropade på hjälp. ”Min första tanke var att simma till honom och få in honom” säger Tusse. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

Hjältarna heter Hannes, Tusse, Pontus och Neo och går i samma klass. En dag efter skolan, i början av sommaren, skulle de gå ner till badplatsen för att svalka sig i Fyrisån. De simmade en bit ut för att komma till ett träd på andra sidan ån som de kunde hoppa ifrån.

Då hörde de plötsligt ett rop på hjälp från en pojke som simmade en bit ifrån dem.

– Killen ropade att han inte orkade simma mer, berättar Tusse.

– Först trodde vi att han skämtade, men när vi såg att han hade vatten upp till näsan och vevade med armarna hjälpte vi honom direkt, berättar Hannes.

Vad gjorde ni då?

– Jag och Tusse simmade ut till honom och drog med honom in till kanten. Han orkade inte simma själv. Det var väldigt tungt, fortsätter Hannes.

När pojken kom till trädet fick han sitta där och vila. Då simmade Pontus och Neo för att hämta livbojen och drog sedan in pojken till stranden.

Det här trädet är det som kompisarna brukar simma till och hoppa från. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

Om det finns en livboj i närheten är det bra att använda den. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

Det här trädet är det som kompisarna brukar simma till och hoppa från. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet
Det här trädet är det som kompisarna brukar simma till och hoppa från. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

Hur visste ni vad ni skulle göra?

– Vi hade inte jättemycket tid att tänka så vi gjorde det bästa vi kunde. Men vi har övat på att använda livboj på idrotten, säger Pontus.

Efter händelsen har killarna varit tillbaka på badplatsen flera gånger. De berättar att tack vare att det gick så bra är det inte jobbigt eller obehagligt att komma tillbaka.

– Snarare känner jag mig stolt över det vi gjorde, berättar Hannes.

– Hade det inte gått så här bra hade det nog varit jobbigt att komma hit, fyller Pontus i.

Om det finns en livboj i närheten är det bra att använda den. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet
Om det finns en livboj i närheten är det bra att använda den. Foto: Ari Luostarinen / Svenska Dagbladet

När pojkens föräldrar fick höra om vad som hade hänt gav de blommor, pengar och medaljer till killarna för att visa hur tacksamma de var. Killarna har även hyllats av andra personer de träffat.

– Min kusins kompis kom fram och ville ta en bild med mig. Det kändes bra, berättar Tusse.

– När jag var och handlade frågade en person om jag var en av de killarna som räddade livet på pojken. Då kände jag mig stolt, förklarar Hannes.

Var det självklart att rycka in?

– Ja, svarar alla tre i kör.

– Det skulle ha känts jättefel om vi inte hade gjort det, säger Pontus.

Erbjudande - prova SvD Junior! junior.prenservice.se
Annons
Annons
Annons
Annons