Recension

Du levandeKomisk svart diamant

MODERNT MYSTERIESPEL Man kan se Du levande som tredje delen i en trilogi. Roy Andersson har utvecklat ett slags kollektivt berättande där varje person representerar arten Människa i Sverige av idag.

Under strecket
Publicerad

Människorna i Roy Anderssons filmer, här i Du levande, lever i ett glömskans melankoliska rum.

Annons

Efter att ha sett Roy Anderssons Du levande ett par gånger tänker jag: Kan det vara så enkelt? Att filmen bygger på en enda tanke? Den i inledningens två diktrader av Goethe som filmen hämtar sin titel från: ”Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng innan/ Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.”

Det går att komma rätt långt med detta moderna mysteriespel om ett Sverige där tiden för länge sedan stannat om man uppfattar det som en moralitet: om förmågan – och oförmågan – att glädjas. I tablå efter tablå, översiktliga enbildstagningar med den förunderliga, djupa rumsbild Roy Andersson fulländade redan i Härlig är jorden, möter vi människor som inte kan känna glädje. Missnöjda eller bara likgiltiga tar de sina partners, sin hälsa, sina uppvärmda sängar för givna. De går runt i ledans ekorrhjul, en bekväm vantrivsel. Men ledan föder grymhet, som hos den alkoholiserade motorcykelflickan vars livslust bara hittar negativa uttryck, i förolämpningar av sina närmaste. Fast aldrig kan man vara säker på Roy Andersson; plötsligt förvandlas filmen till musikal för en stund, och flickan blir en sympatisk rebell.

Annons
Annons
Annons