Både Lena Andersson och jag är intresserade av moralisk agens, moraliskt ansvar, att ha det innebär att man kan klandras eller berömmas för sina handlingar. Vadå, det kan man väl jämt? Nä, omständigheter spelar roll och du måste bedöma fall från fall. Väcker någon dig genom nattliga okynnesskrik? Du värderar handlingen olika beroende på om det är ditt spädbarn eller din partner som vrålar, är det din partner så har orsaken till skrikandet betydelse.
Andersson och jag har i grunden samma uppfattning: Att acceptera moraliskt ansvar är att göra sig myndig – att bli en självbestämmande varelse i denna kaotiska värld. Joan Didion, den amerikanska författaren, sätter fingret på det: "The willingness to accept responsibility for one’s own life – is the source from which self-respect springs." Först när du godtar ditt ansvar för vad du ställer till med är du en person med integritet, en vuxen.
