Annons

Pernilla Ståhl:Kolonialismens statyer lever på lånad tid

Galgen vid Henties Bay, ”Reiterdenkmal” och ”Marine Denkmal”, samtliga i Namibia.
Galgen vid Henties Bay, ”Reiterdenkmal” och ”Marine Denkmal”, samtliga i Namibia. Foto: Alamy, Matthew Kyte/Alamy, Ji-Elle

Att minnesmärken alltid är politiskt laddade är tydligt i debatten om de tyska monumenten i Namibia. Bara den som är både aningslös och historielös kan anse att monument över kolonialherrar och folkmördare är oproblematiska – eller att statyer av Linné borde rivas. 

Under strecket
Publicerad

I Namibia i södra Afrika där Atlanten möter öknen ligger det lilla samhället Henties Bay. Bland det första som besökaren får se är en hög galge i trä med en repstump. Konstruktionen som restes för fyrtio år sedan är menad som en varning till dem som smutsar ned på stranden. Kraven från aktivistgrupper som hävdar att galgen – i ett land vars historia rymmer ett folkmord på herero och nama och återkommande hängningar och lynchningar av den svarta befolkningen under apartheid – ger associationer till den blodiga historien och därför bör flyttas har hittills inte fått gehör. Eftersom den aldrig använts som galge har den inget med rasism att göra, anser ättlingar till dem som reste den.

I samband med Black Lives Matter har den mångåriga debatten om galgen blossat upp på nytt. En röst är Gwen Lister, en välkänd journalist som var drivande i kampen mot apartheid. Hon skriver att ”galgen är en makaber och smärtsam påminnelse om ett grymt förflutet”, och tycker liksom många andra i landet att den ska flyttas till ett museum.  

Annons
Annons
Annons