Annons
Recension

Utvandringens tidKolonial undersåte slår tillbaka

FÖRNYARE Tayeb Salih skildrar kolonialismens psykopatologi lika knivskarpt som Joseph Conrad i ”Mörkrets hjärta”, men med omvänt perspektiv. Jakten på den gåtfulle hämnaren i London är en afrikansk klassiker från 1966 som äntligen finns översatt till svenska.

Publicerad

”Ja, mina herrar, jag har kommit som erövrare rätt in i era hem, en droppe av det gift som ni har injicerat i historiens ådror.” Orden kommer från afrikanen Mustafa Said, som sitter på den åtalades bänk i en domstol i London, anklagad för mordet på en engelsk kvinna och för att ha drivit flera andra kvinnor till självmord.
Mustafa har i egenskap av kolonial undersåte iklätt sig rollen som kollektiv hämnare. Rättvisan kräver sina offer, i det här fallet vita kvinnor som låtit sig trollbindas av den bildade afrikanens exotiska charm. Det är ett rått och cyniskt spel, vars underliggande motiv pockar på en mera utförlig förklaring. Varför missbrukar den exceptionellt begåvade Mustafa, med en framgångsrik akademisk karriär i Oxford, sina talanger på detta sätt?

Ja, det är den mångbottnade gåta som utgör navet i den sudanesiske författaren Tayeb Salihs mästerliga roman
Utvandringens tid, först utgiven på arabiska 1966 och som nu, äntligen, finns tillgänglig i svensk översättning. Romanen brukar räknas som en av de allra främsta i den afrikanska och arabiska litteraturen, hyllad av kritiker som Edward Said, och med en självskriven plats bland romankonstens förnyare. ”Utvandringens tid” har ofta jämförts med Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”; det är samma tematik men med ett omvänt perspektiv. Kolonialismens deformering av Kurtz får en spegling i Mustafas hämnarroll. Och mörkrets hjärta är inte självklart beläget i Afrika utan bultar lika obönhörligt i imperiets egen huvudstad. Också den djupt originella och intrikata berättartekniken uppvisar vissa likheter med Conrads roman.

Annons
Annons
Annons