Kolla, mugglarna spelar quidditch!

Harry Potter-sporten quidditch är i dag en riktig sport som blir allt större. Juniorreportrarna Tage och Hilding fick testa.

Juniorreportern Tage springer med en dunkare i handen.
Juniorreportern Tage springer med en dunkare i handen. Foto: Ari Luostarinen

Det är en solig vårdag i Ekonomikumparken i Uppsala. "W-Dala ­Winged Does" ska påbörja dagens quidditch-pass. Laget övar två gånger i veckan och i dag har Winged Does fått förstärkning. Juniorreportrarna Tage och Hilding har tagit sig an uppdraget att testa Harry Potter-sporten.

– Vi samlas här allihop! ropar lagkaptenen Walter.

I böckerna och filmerna om Harry Potter utövas quidditch på kvastar. I den verkliga sporten är den största skillnaden att inga kvastar flyger.

Hilding: Använder ni kvastar?

– Vi använder plaströr i stället. I början hade man träkvastar men det var lite farligt eftersom de kan gå sönder och bli vassa, förklarar Walter.

Bröderna Hilding, 9, och Tage, 11, med varsin kvast i handen. Foto: Ari Luostarinen

Walter delar upp gruppen i två lag. För den som inte har koll på Harry Potter kan sporten se ganska komplicerad ut. Quidditch går ut på att kasta "klonken" i motståndarnas tre ringar (mål) samtidigt som det gäller att undvika "dunkarna". Dessa bollar kastas av slagarna, och blir man träffad är det bara att återvända till sitt eget mål och börja om. Spelarna måste alltid springa med en kvast mellan benen.

– Man kan säga att det är en blandning av handboll, spökboll och rugby, säger Walter.

Tage: Varför började du med quidditch?

– Jag tyckte det var roligt, sam­tidigt som sporten är annorlunda. Jag gillar ju Harry Potter också, men man behöver inte göra det för att tycka att sporten är kul.

Varken Tage eller Hilding är super­stora Harry Potter-fans men de lyckas förstå reglerna snabbt. Efter att ha provat på rollen som jagare (de som ska göra mål) springer de nu runt på planen med varsin dunkare i handen.

– Bränd! ropar Hilding när han träffar en motspelare med bollen.

Bröderna jagar kvicken Walter. Foto: Ari Luostarinen

I böckerna och filmerna är quidditch en livsfarlig sport. Spelarna faller från sina flygande kvastar och inte sällan knockas spelare efter att ha blivit träffade av hårda bollar. Även om den version av sporten som "W-Dala Winged Does" utövar är snällare så förekommer en hel del kroppskontakt.

Hilding: Brukar ni få skador?

– Det händer att vi får skrapsår. Ibland kan man även slå i huvudet om man till exempel råkar krocka. Man får tacklas men bara från ­sidan eller framifrån. Inte bak­ifrån. Reglerna har blivit strängare så att det ska bli färre skador.

När 18 minuter av matchen spelats ansluter sig varsin sökare till lagen. Deras mål är att fånga kvicken – en spelare som inte tillhör något lag och vars enda mål är att hålla sig undan från sökarna. Det lag som lyckas få tag i strumpan som hänger från kvickens shorts tilldelas 30 poäng och matchen avslutas. Tage och Hilding provar även att spela som sökare. Efter träningen är de både trötta och nöjda.

– Jag tyckte det var jättekul även om det var svårt att springa med kvasten mellan benen, säger Hilding.

– Och när man var slagare var det lite jobbigt att greppa bollen. Men det vore väldigt kul att prova det här i skolan, ­säger Tage.

Juniorreportern Tage springer med en dunkare i handen.

Foto: Ari Luostarinen Bild 1 av 3

Bröderna Hilding, 9, och Tage, 11, med varsin kvast i handen.

Foto: Ari Luostarinen Bild 2 av 3

Bröderna jagar kvicken Walter.

Foto: Ari Luostarinen Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X