Annons
Recension

Mordets praktikKnepen spräcker illusionen

Litterär lek. Skickligt väver Kerstin Ekman ihop sin nya berättelse med Hjalmar Söderbergs ”Dr Glas”. Det är en litterär lek, där författarens röst dock överskuggar illusionen, menar Gun-Britt Sundström.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Mot slutet av
Mordets praktik skriver doktor Revinge ett brev till Hjalmar Söderberg, indignerad över hur författaren har låtit sin doktor Glas figurera i boken ”Jahves eld”. En litterär gestalt ägs gemensamt av författaren och den ideale läsaren, skriver han. Söderberg har brutit denna pakt med sin läsare. ”I många avseenden har Ni varit en föregångsman. I detta hänseende hoppas jag att Ni ej får efterföljare. Kanske skulle återanvändandet ej stanna inom de litterära ägogränserna.”

Här ler nog den ideale läsaren och föreställer sig att författaren
Kerstin Ekman gjorde detsamma, då hon lät sin doktor varna för just det hon själv var i färd med. Men berättelsen är utformad som dagboksanteckningar, och annars håller sig författaren väl dold bakom sitt skrivande berättarjag.

Annons
Annons
Annons