Knausgård listig som Odysseus

Varför liknar Karl Ove Knausgård Sverige vid ett vårvackert cyklopernas land? Ida Östenberg reder ut de mytologiska referenserna i debatten om kulturmannen – och hittar ett ­listigt angrepp, värdigt en Odysseus.

Under strecket
Publicerad
Annons

Är det någonsin vår i cyklopernas land? Mja. Inte enligt Hesiodos iallafall. I hans ”Theogonin” är cykloperna barn till jorden (Gaia) och himlen (Uranos), av både fadern och titanen Kronos förpassade till underjordens dödsrike, Tartaros. Där saknas både äppelträd och blå himmel.
Cykloperna befrias senare av Zeus, och som tack arbetar de härefter i gudens tjänst med att smida hans åskviggar. Cykloperna är kraftfulla smeder; tillsammans med Hefaistos/Vulcanus framställer de också Poseidons treudd, Hades osynlighetshjälm och Aeneas sköld. Cyklopernas land ligger i jordens inre; när de slår sina släggor mot städet dånar och frustar vulkanerna. Ofta placeras de på Sicilien där deras boning är Etna. Inte heller därinne blir det mycket till vår.

Mest känd av alla cykloper är Polyfemos. Hans land är en ö i utkanten av civilisationen dit Odysseus kommer seglande med sina mannar i den nionde sången av ”Odysséen”. De är laglösa och trotsiga, Polyfemos och hans gelikar, alltför primitiva och bekymmerslösa för att odla jorden.
De lever som vilda herdar i sällskap av getter och får, tackor och baggar. De har inga gemensamma rättesnören och inga rådsmöten. Med varandra kommunicerar de mycket lite, de har inga bestämda uppfattningar och de tycks varken särskilt rädda eller arga. Grymma, brutala och svagt begåvade är de däremot. De är skräckinjagande monster, som till utseendet liknar skogbevuxna bergstoppar. Och de bor i grottor.
Antikens cykloper var enögda, ociviliserade jättar som levde undangömt, i mörker. Polyfemos själv beskrivs hos Homeros som en kannibal, ett odjur. Varför, undrar man, liknar Knausgård Sverige och svensk debatt vid ett vårvackert cyklopernas land? Tänker han på den senare traditionen representerad av Theokritos, där Polyfemos vallar sina får och sjunger sånger till tröst för sin olyckliga kärlek till nymfen Galatea? Finns det något ytterligare, något förutom den trångsynta enögda blicken han är ute efter?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons