Recension

System Of a DownKnasigt och oberäkneligt

Läget var perfekt för System Of A Down. Framför Hawaiiscenen var det fullsmockat. Senaste skivan, Mesmerize, är bitvis riktigt kul. Ändå ville det sig inte riktigt.

Under strecket
Publicerad
Annons

Som vanligt hade den lama volymen en del med det hela att göra. Men bandet verkade också ganska slaka denna lördag.
System Of A Down hamnar någonstans mellan Frank Zappa, Primus och Slayer när de får till det ordentligt. Det är knasig och oberäknelig metal där det tunga och det spjuveraktiga hela tiden samsas. Fast balansen är viktig. Och ett problem under Hultsfredsspelningen var att sångaren Serj Tankian lät clownerierna ta över.

Att domptera en publik som suttit i tält och hinkat ljummen bira i ett par dygn är inte heller det lättaste. På sina ställen skrålade de värsta fyllskallarna faktiskt sönder System Of A Downs låtar. En grabb var så packad att han svimmade av, två gånger, bredvid mig. Men det styrde vakter och medicinsk personal upp. Så fort killen kvicknade till skulle han dock vara med och hojta igen. Fast benen inte ens bar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons