Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Johan Furåker Klurig berättelse om paradiset

Johan Furåker

Genre
Måleri
Var
Galleri Flach, Hälsingegatan 43

Tom 15/12

I vad består det jordiska paradiset? När Johan Furåker angriper frågan genom en svit målningar pekar de flesta svaren mot trädgården, där Hadrianus villa i Tivoli, strax utanför Rom, utgör ett slags exemplariskt och begränsat Eden.

Men om utställningen till en början tycks röra sig på ett väl enkelt plan av representation, vecklar den snart ut sig till något betydligt mer intressant. En vitrin med olika vykortsstora målningar blir min ingång.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Här har Furåker målat av flera andra konstnärers skildringar av paradiset, från Michelangelos kraftfulla Adam och Eva i Sixtinska kapellet till Stig Blombergs vitalistiska skulptur Ask och Embla i Sölvesborg. Dessa konstverk står jämte andra, mer profana bilder, till exempel en infrysningsmaskin ämnad för den som hoppas på att det jordiska paradiset finns i framtiden och kallt räknar med att kunna vakna då.

    Annons
    X

    Furåkers utställning formar sig till en klurig och inbjudande berättelse om vad paradiset kan tänkas vara. Han vrider och vänder på det gröna, där undersökningen går från vad ordet betyder på persiska till provkartor med gröna nyanser. Här ryms också frågan om evig lycka, gestaltat av ett diagram där lyckan är i topp över hela tidsintervallet.

    Eviga är också de skulpturer som placerats i de parker Furåker har gestaltat. Tiden tycks i varje fall inte bekymra dem. Från Hadrianus villa till barockträdgårdarna står de där i all sin nakenhet, dag som natt, år ut och år in. Samtidigt antyder deras statiska tillstånd, liksom diagrammet ovan, att den eviga lyckan är ytterst torftig.

    Med små medel och exakta formuleringar målar Furåker upp en värld där paradiset inte kan vara något annat än en chimär, ett objekt för den längtan som inte kan släckas.

    Det är en fin och långsam utställning som kryper sig på besökaren. Med ett undantag. I det innersta rummet hänger en svart-vit målning med texten ”Paradisus Terrestris” målat i rött tvärsöver. Här är tilltalet annorlunda, mer högljutt och fyrkantigt. Jag känner mig kastad tillbaks till postmodernismens språkspel på åttiotalet – långt, långt från pärleporten. Men å andra sidan finns det väl en orm i varje paradis.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X