X
Annons
X

Klippt och skuret

Stark och ömtålig, skogshuggare och myspappa. Ett skägg kan säga så mycket. Och för dem som tar steget ut att låta det växa blir det ofta en stor del av personligheten – oavsett trender. Vi lät skäggfrälste Martin Cöster fördjupa sig i ansiktsbehåringens betydelse.

Det första öknamn jag kan minnas som tilldelades mig var "den hårige". Namnet hade sin grund i att jag i relativt tidig ålder hade kroppsbehåring. Öknamnet inspirerade mig till att något år senare hänga på ett av det tidiga 90-talets mest oförklarliga fenomen, "grungeskägget". För er som var för unga att ha upplevt det och för er som förträngt detta snedsteg i skäggets historia kan jag berätta att det är samma typ av skägg som en viss Zlatan Ibrahimovic bär för tillfället, i vissa kretsar känt som "getskägget". Först i efterhand har jag förstått att jag och alla andra grungeskäggsbärare närde en längtan efter helskägg men åldern gjorde att vi inte var redo och vi nöjde oss därför med några strån på hakspetsen.

19 år senare har en mängd varianter gästspelat i mitt ansikte och i dag behöver jag inte längre hämta min inspiration från grungeskäggets främste företrädare: Alice in chains-sångaren Layne Staley. Jag och många med mig hämtar i stället inspiration från Tumblr-sidor och bloggar som svenska Skäggbloggen, en sida som drivs av Axel Naver och Eric Thorsson. Där skrivs det om skägg på många sätt. Det arrangeras skäggtävlingar där läsaren med bilder tävlar om det vackraste skägget. Det listas bästa sportskägg, galenskägg med mera och läsaren får tips om vart man kan klippa sig. Allting kommenteras och följs av skäggentusiaster från hela landet. Allt tog sin början med att Axel Naver hade komplex för sin skäggväxt.

Martin Ekelund.

Foto: DAVID MAGNUSSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X