Recension

91:an. Den inbundna årgången 1956/1957/1958/1959Kliniskt fri från cynism och ironi

Publicerad
Annons

Det är en fröjd att läsa 91:an. Den evige beväringen Mandel Karlsson är ett eko från en svunnen tid, men kanske också ett ideal för vår tid. Han är den godhjärtade, den saktmodige och stoiskt uthärdande, men han kan också vara listig. Varje gång han vänder den elake 87:ans dolska anslag i triumf, är det en medkänslans seger över mobbarens nakna brutalitet.

Kanske är det också därför 91:an kan kännas aningen främmande. Han är ingen cyniker, humorn i 91:an drabbar översittarna och den överhet som njuter av att bära sitt svärd. När Rudolf Petersson 1932 tecknade de första veckoserierna om 91:an, skapade han en hjälte som går på tvärs mot det mesta som kommit att prägla en senare tids humor. Hans serie är inte fylld av sexskämt, cynisk smartness eller hänsynslös satir. Godmodet är dess modus. Det borde vara evigt gångbart.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons