X
Annons
X

Klimatångest nytt fenomen i psykiatrin

Klimathotet rymmer mycket ångest och det finns personer som mår så dåligt att de behöver professionell hjälp att ­hantera sina känslor. Men oro – och skuld – inför klimatförändringarna behöver inte enbart vara av ondo.

För två år sedan togs en ångestfylld 17-årig pojke in på psykiatriska avdelningen på Royal Children’s Hospital i Melbourne. Han hade varit deprimerad i ­något halvår och nu vägrade han att dricka vatten.

Enligt läkarna var pojkens ångest starkt kopplad till klimathotet. Han oroade sig för att den globala uppvärmningen skulle leda till vattenbrist och att miljontals människor skulle törsta ihjäl. För att försöka stoppa katastrofen kontrollerade han ständigt att kranar inte droppade och försökte själv att dricka så lite som möjligt.

Oroar du dig för klimatet? Frågan ställdes till människor på Stockholms central. Klicka framåt för att läsa deras svar.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 1 av 10

Helena Josefsson med maken Martin och sonen Charles-Didrik: – Jag tänker ofta på klimatet och oroar mig för barnens framtid. När man ser inslag på tv om jordens tillstånd, kan man ju bli väldigt orolig. Att tänka på att ens barn kommer att leva under sådana extrema förhållanden är ju en mardröm. Samtidigt försöker jag tänka positivt och fokusera på vad jag kan göra i mitt liv. Vi försöker att slänga så lite mat som möjligt, äta lite kött, köra lite bil och sopsortera.

Foto: MAGNUS HJALRMARSON NEIDEMAN Bild 2 av 10

Sofia Palmgren: – Jag känner oro för klimatet, men vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Jag önskar att någon kunde säga till mig: ”Gör så här och så här, så kommer klimatförändringarna att stoppas.” Jag källsorterar, har ingen bil och försöker spara på el och vatten, men ibland undrar man om de där små vardagssakerna verkligen gör någon skillnad. Problemet är ju så stort.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 3 av 10

Linda Lissvik: - Även om jag inte tänker på klimatförändringarna hela tiden, finns oron ständigt där i bakgrunden. Jag är förskollärare och det är ju barnens framtid det handlar om. Samtidigt känner jag mig hoppfull. Redan i första och andra klass är barnen mycket mer medvetna om problemet än vi vuxna. De källsorterar, släcker lampor och påminner varandra om att inte låta vattnet rinna för länge. De är så otroligt duktiga och kommer att fixa klimatproblemet när de blir äldre. Vi är i trygga händer.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 4 av 10

Juah Marcus Roberts: – Eftersom jag bor i Sverige sedan tre år tillbaka, känner jag mig oroad över klimathotet. Det kanske blir så kallt att människor inte kan bo kvar här uppe längre. Vem vet, kanske kommer människor i framtiden att få fly söderut.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 5 av 10

Leif Lövström: – Som miljökonsult vet jag en hel del om klimatet och känner mig därför ganska oroad. Inte främst för egen del eftersom de allvarliga konsekvenserna troligtvis inte kommer att märkas under min livstid. Jag har inte heller några egna barn att oroa mig för. Däremot är jag naturintresserad och tycker att det är väldigt tråkigt om djur- och växtarter dör ut. Mänskligheten får ju lite skylla sig själv. Det är vi som har orsakat problemen. Naturen däremot har inte haft något val.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 6 av 10

Jenny Petri: - Jag tycker att det är lite jobbigt att tänka på klimatförändringarna eftersom allt ju kan gå åt helvete. Samtidigt försöker jag ha en positiv bild av framtiden. Jag hoppas att fler människor skärper sig och börjar anpassa sina liv bättre efter miljön. Det finns ju trots allt en hel del smarta människor i världen, så det kan gå bra. Jag håller tummarna.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 7 av 10

Joakim Jönsson: – Klimatfrågan är kanske intressant för vissa, men mig berör den faktiskt inte. Jag har inte själv märkt av någon förändring och bryr mig därför inte. Att havsvattennivån höjs några millimeter, kan väl inte vara så farligt. För att jag skulle bry mig om klimathotet måste det hända en riktig katastrof nära mig.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 8 av 10

Marina Norén: - Jag oroar mig och känner lite skuld över att jag inte gör mer. Samtidigt är det svårt att veta vad man ska göra och hur mycket som är tillräckligt. Om någon gick före och fungerade som ett gott exempel, skulle säkert en massa andra människor påverkas och följa efter. Jag är inte säker på att det går att fixa klimatproblemet, men jag hoppas...

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 9 av 10

Helena Widenby: – Jag känner både en oro och en skuld över att vi människor inte tar ansvar för jordens ändliga resurser. Vi har skygglappar för ögonen och låtsas som om klimathotet inte finns. Delvis beror det väl på att problemet är så stort att det känns övermäktigt för människor, delvis handlar det nog om att vi inte vill ge upp vår bekväma livsstil och vår höga konsumtionsnivå.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 10 av 10
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X