Annons

Synnöve Clason:Kleists liv visar det svåra i att skriva biografi

Känd, spelad och läst blev Heinrich von Kleist först några generationer efter sin död. Kombinationen våldsamhet, skörhet och poetisk klarsyn fascinerar. Men skrev han om sitt eget liv? Nya biografier kastar ljus över frågan – och dess relevans.

Under strecket
Publicerad

Väl hunnen till tredje delen av sin Millenniumserie måtte Stieg Larsson ha ­upptäckt att han trots alla realismmarkörer i romantexten gett sina kvinnliga hjältar mytiska proportioner. Inte bara Lisbeth Salander är ett underverk av intelligens, kroppsstyrka, mod, snarrådighet och erotisk initiativkraft. Liksom antikens amasoner är Larssons kvinnor larger than life i sin kamp mot det överlagda våldet hos ”män som hatar kvinnor”. I ”Luftslottet som sprängdes” återges i korta ingresser till varje del myten om ett krigiskt kvinnosamhälle i Mindre Asien som tillkommit som svar på grova skändningar och kvinno­rov i det förflutna. Där ”Iliaden” slutar kommer enligt senare källor amasonerna till Trojas hjälp sedan Akilles dödat Hektor. Deras drottning och härförare Penthesilea dödar ett antal greker men faller själv för Akilles hand.

Larssons fascination för det monstruösa delas av många berättare, manliga som kvinnliga. I Heinrich von Kleists tragedi ”Penthesilea” (1808) sker det som inte får ske: amasondrottningen förälskar sig i Akilles, missuppfattar hans gensvar och hämnas den inbillade kränkningen. Träffad av hennes pil och söndersliten av det anfallande hundkopplet dör Akilles i Penthesileas armar. Efter en monolog som bokstavligen öppnar avgrundsdjup i hennes själ tar hon sitt eget liv.

Annons
Annons
Annons