En kolibris livKlassklyftor som korrumperar liv och relationer

Ji-hu Park i ”En kolibris liv”.
Ji-hu Park i ”En kolibris liv”. Foto: Folkets Bio

På vingliga ben försöker 14-åriga Eun-hee navigera sig fram till kärlek sommaren 1994.

Under strecket
Publicerad
Annons

Koreanskan Bora Kims självbiografiskt färgade långfilmsdebut skildrar början till vuxenblivande för 14-åriga Eun-hee. Hon går i åttan och bor i ett jättelikt, anonymt lägenhetskomplex i Seoul med mamma, pappa och två äldre syskon. Exakt hur anonymt blir tydligt i första scenen. Eun-hee ringer på dörren till lägenheten men ingen öppnar. Frustrerat börjar hon banka och skrika ”mamma!”, till ingen nytta. Det är en bild av det flytande tillstånd som Eun-hee befinner sig i: mittemellan ett barn som behöver bli omhändertaget och en ung kvinna som vill bli sedd och lyssnad på. Hon får varken eller.

Föräldrarna, som driver en matbutik, är för upptagna av att få tillvaron att gå ihop, och sträva efter en klassresa åtminstone för barnen, för att riktigt orka. När Eun-hee märker att hon ringt på fel dörr berättar hon det inte ens för mamma, när hon väl blir insläppt. Luften hemma är laddad med negativ energi. Storebrodern avreagerar sig genom att slå henne. Precis som Eun-hees bästis Ji-suk blir slagen av sin storebror, som ett uttryck för en strukturell, patriarkal våldskultur som bubblar under ytan i samhället. 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons