Annons
X
Annons
X

Klassiskt att skjuta på budbäraren

REPLIK | SVENSKA KYRKAN

I all enkelhet handlar debatten om en reell intressekonflikt.
Lennart Koskinen

**Man hör ibland **att kyrkan skall tvätta sin smutsiga byk internt och att man inte skall uttala sig i medier. På en stor arbetsplats finns förvisso sådant som bara är av intresse för de närmast berörda. Dit hör inte frågan om sexuella övergrepp. En stor majoritet av Sveriges befolkning är medlemmar och ännu fler berörs av kyrkans arbete. Inte minst många barn och ungdomar. Transparens och öppenhet är viktiga delar av kyrkans värdegrund.

Sexuella övergrepp tillhör de absoluta undantagen i kyrkans mångfacetterade verksamhet, men om och när de ändå förekommer behöver de kunna diskuteras.

Annons
X

Prästerna Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz belyste problemen på Brännpunkt 5/4 och undertecknad har på direkt fråga uttalat mig i ett aktuellt fall i Visby.

Den i tjänsten äldsta biskopen Ragnar Persenius kritiserar nu detta i skarpa ordalag (7/4). ”Det är folkets domstol och nyanserna saknas”. Men låter samtidigt sekretessen förhindra att något nytt kommer fram. Är inte detta ett klassiskt exempel på när man skjuter på budbäraren istället för att diskutera sakfrågan?

Det som utlöste diskussionen var ett beslut av domkapitlet i Visby att återge en före detta präst rätten att åter fullt ut verka som präst. Det ledde till att två av de mycket unga flickor, båda ungdomsledare i beroendeställning, som hade lockats till sex av den mer än 20 år äldre, gifte prästen, berättade sin historia för en tidning. Att nu återge honom rätten att verka som präst innebar för dem en signal om att kyrkan inte tog särskilt allvarligt på det inträffade. Att prästen dessutom, ända tills rätt nyligen, hade fortsatt med sexuella anspelningar via sms ökade deras upprördhet över domkapitlets beslut.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **I all enkelhet handlar **debatten om en reell intressekonflikt. Skall kyrkan i första hand lyssna på den före detta prästen och hans önskemål om att återgå i tjänst, eller handlar det om att främst värna om de  drabbade flickorna och allmänhetens obetingade förtroende för kyrkans tjänare.

    Sekretessfrågan komplicerar ärendet. Min efterträdare, biskop Fast är ordförande i domkapitlet och därmed bunden av sekretess. Han har med orätt blivit kritiserad för att inte röja denna.

    Undertecknad som var biskop i stiftet då prästen avslöjades är livslångt bunden av sekretess kring vad som har yttrats i domkapitlet. Persenius anklagar mig därför för att ha brutit denna, men blandar samman två frågor. Domkapitlets beslut, förutom det som framgår av protokoll, är underkastade sekretess. Biskopens tillsynsuppgift och egna åtgärder är däremot inte sekretessbelagda, om det inte gäller enskild själavård. Därför bör i normalfallet biskopen inte heller vara själavårdare för dem hen har tillsyn över. Det skulle omöjliggöra redogörelser i domkapitlet och väl underbyggda disciplinära åtgärder.

    **I det aktuella fallet tog jag **som biskop del av anmälan och ställde prästen inför fakta. Jag förklarade för honom att för detta bara finns en möjlig påföljd, avsättning, vilket han uppenbarligen förstod. De berörda flickorna som ännu gick i skolan vädjade då till mig att inte låta det skedda bli offentligt. På det lilla Gotland hade de omedelbart blivit utpekade och ansåg sig i så fall bli tvungna att lämna ön och sina familjer. Jag valde då att ge prästen möjlighet att själv avsäga sig sitt prästämbete, något som normalt protokollförs utan att skälen anges. Domkapitlet behandlade alltså aldrig frågan om övergreppen, även om anledningen var väl känd för de flesta ledamöterna. Därmed faller inte heller mitt agerande, dikterat helt av omsorg om flickorna, under domkapitlets sekretess. 

    Eftersom beslutet att återge prästen ämbetet är så anmärkningsvärt och saken redan hade offentliggjorts, har jag välkomnat en öppen debatt. Därför skriver jag också detta.

    **På Gotland råder en intrikat **väv av personliga relationer, både av vänskap och hat. Inte heller domkapitlets ledamöter kan friskrivas från detta. Därför vore det av objektivitets- och rättssäkerhetsskäl naturligt att frågor av detta slag behandlades av ett annat stifts domkapitel.

    LENNART KOSKINEN

    tidigare biskop i Visby stift

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X