Annons

Boel Hackman:Klassikernas betydelse en existentiell fråga

Romaner är inte skrivna för att läsas lidelsefritt, men det ändå just formmässig komplexitet som brukar värderas högst. I en ny bok pläderar Edward Mendelson i stället för möjligheten till identifikation och känslomässigt engagemang som främsta kriterier.

Under strecket
Publicerad

Den moderna engelskspråkiga litteraturens kanon bygger på fördomen att ett litterärt verks storhet framför allt är beroende av dess komplexitet och form, inte av hur känslomässigt gripande det är. Berättelser om arketyper och myter antas vara mer sanna och betydelsefulla än berättelser om individer och detaljer i det privata livet. Men när man betänker att all stor konst i det förgångna har skapats för att vara både gripande och sinnrik, och att det ännu gäller för modern litteratur, får litteraturens karta ett annorlunda utseende.

Detta menar Edward Mendelson, professor i litteratur vid Columbia University. I boken The Things that Matter: What Seven Classic Novels Have to Say About the Stages of Life (Pantheon Books, 260 s) skriver han om födelse, barndom, uppväxt, giftermål, kärlek, föräldraskap och framtid, och om den engelska romanen från Mary Shelleys ”Frankenstein” (1818) till och med Virginia Woolfs ”Mellanspel” (1941). Som helhet är boken tänkt som ett slags kondenserad exposé över två seklers känslomässiga och moraliska liv.

Annons
Annons
Annons