X
Annons
X
Recension

Marginalia/Xterminalia Klasshat, könsord och teoretisk terminologi

Arbetet och alkoholen, pengarna och poesin, kroppen och köttet. En lite resignerat trött men ändå fullt igenkännbar Johan Jönson möter läsaren i nya tvåbandsverket "Marginalia/Xterminalia".

Johan Jönson Foto: Lars Pehrson
Läs mer om Vinterns böcker 2018–2019

"Aldrig att jag skulle ta mina egna utsagor på allvar", meddelar diktjaget mot slutet av Johan Jönsons "Xterminalia" och låter lite som Torgny Lindgren när han i boken "Minnen" låter påskina att han inte har några – minnen. Det känns lätt bisarrt att ställa den underfundiga Lindgren mot den vredgade Jönson, men slingrandet har de gemensamt; viljan att undkomma bestämningar. Att diktjaget inte vill ta seriöst på sina utsagor hindrar dock inte läsaren från att göra det, och tidigt i "Marginalia" finns några rader som möjligen kunde läsas som ett jönsonskt credo:
aldrig

förfalla till världen

Johan Jönson

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X