Annons

Per Gudmundson:Kläcker vi rätt sorts ägg?

Under strecket
Publicerad

Bland de första hyresgästerna var ett företag som tagit fram en äggkläckningsmaskin för att på konstgjord väg föda upp kycklingar. Batavia Industrial Center hade startat 1959 i Massey-Fergusons nedlagda jordbruksmaskinfabrik i den lilla staden Batavia i delstaten New York, mitt i det amerikanska rostbältet. Där fick företagare inte bara lokaler utan också kontorsservice, finansieringshjälp och affärscoachning. Äggkläckningen gav företeelsen sitt namn – så uppstod företagsinkubatorn.

Teknikparken Stanford Research Park grundades 1951 i Palo Alto, Kalifornien, och bland hyresgästerna genom åren finns allt från Hewlett-Packard (som fortfarande har huvudkontoret där) till Facebook och Tesla.

I Sverige var Ideon i Lund först, startad 1983 efter industrikrisen som hade drabbat Skåne hårt. Ericsson Radio Systems etablerade sig och blev ett slags ryggrad. I dag finns ungefär 350 företag där eller i närheten, med omkring 2 700 anställda, bland dem Axis Communications, QlikTech, Active Biotech och Gambro.

Efter Ideon kom Mjärdevi Science Park i Linköping, Chalmers teknikpark i Göteborg, Aurorum i Luleå och så vidare. 2003 startade Vinnova det första svenska nationella inkubatorprogrammet. Branschorganisationen Swedish Incubators & Science Parks (SISP) har i dag 65 medlemmar. De driver närmare 80 innovationsmiljöer runt om i Sverige som totalt inbegriper över 5 000 företag med cirka 72 000 sysselsatta. Årligen utvärderar de tillsammans ungefär 5 000 affärsidéer och antar 400 affärsprojekt.

Annons
Annons

Inkubatorerna och teknikparkerna är olika men grundtanken är densamma: att stödja kommersialiseringen av idéer från akademi, industri och privata entreprenörer. Oftast är det offentliga med och finansierar. Det handlar om högriskprojekt, kanske startade av forskare utan entreprenörskapserfarenhet, som kan ha svårt att locka privata investerare och få långsiktig bärkraft. Satsningarna anses värdefulla eftersom innovativa företag generellt har större möjligheter att bidra till sysselsättnings- och värdetillväxt. Ur ett skattebetalarperspektiv handlar det också om att krama ur all tänkbar avkastning ur de investeringar som görs i forskning och universitet.

Får vi då valuta för pengarna? Ett sätt att mäta det är att granska vilken sorts företagsidéer som inkubatorerna stöttar. En kommande rapport skriven av Olof Ejermo, docent i innovationsekonomi vid Lunds universitet, redovisar med utgångspunkt i statistik från statliga riskkapitalbolaget Almi varifrån innovationerna kommer. De viktiga sektorerna är akademi, näringsliv och fristående innovatörer. Men de senaste åren har akademins andel fallit kraftigt, medan näringslivets har växt.

På ett sätt är det begripligt. De stora svenska företagsframgångarna har oftare byggt på entreprenörskap än på ny forskning. Reforminstitutets rapport ”Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer?” från 2014 visade exempelvis att enbart cirka en femtedel av de stora uppfinningarna härrörde från akademin. Att riskkapitalet dras till projekt med stor vinstpotential – entreprenöriella snarare än forskningsbaserade – är logiskt.

Det reser dock frågan om skattepengarna placeras där de gör mest nytta. En central poäng med inkubatorerna var ju att utveckla företag utifrån den forskning vi betalt med surt förvärvade skattekronor. Företagsidéer som redan har goda förutsättningar att stå på egna ben bör vända sig till privat riskkapital.

Det går i och för sig att ifrågasätta om statliga experter överhuvudtaget är lämpliga att styra över företags födelse och död. Näringslivet brukar må bäst utan statlig inblandning. Offentligfinansierade inkubatorer är ingen självklarhet.

Men när vi nu har statliga äggkläckningsmaskiner bör vi väl ändå se till att de ruvar på egna ägg?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons