Klackenberg vänder klichéerna ut och in

Under strecket
Publicerad
Annons

Tove Klackenberg
Påtaglig risk att skada
244 s. Natur och Kultur. CA 233:-

Den mest schabloniserade mordgåtelösaren inom modern spänningslitteratur är en medelålders, vit, ensamstående kriminalkommissarie med faiblesse för ”högtstående” kultur och vackra, mystiska kvinnor. Som yrkesman och polis är han framgångsrik, hans privatliv är dock en katastrof - han väcker moderskänslor, men kallhamrade brottslingar gör bäst i att ta sig i akt.
I en nyutkommen bok, Påtaglig risk att skada, har debutanten Tove Klackenberg vänt på kuttingen. Huvudpersonen är en vacker kvinnlig åklagare med västindisk pappa och svensk mamma; Svea Lundström Duval - som hon heter - dras till män med båda fötterna på jorden. Finkultur bryr hon sig inte om, hon läser deckare.
Den manlige kommissarien brukar man efterhand gilla, sträv på ytan som han är, men med ett gott hjärta som bultar för samhällets förlorare. Svea Lundström Duval är jag inte säker på att jag gillar ens kommen till sista sidan. Som huvudperson är hon ganska
osympatisk, och när hon väl löst fallet är man inte säker på att hon gjort det på grund av sitt sociala patos. Det kan lika gärna bero på att hon anser det vara en principsak att få fatt på sanningen.
Klackenberg har synbarligen ansträngt sig för att skapa en så udda huvudgestalt som möjligt. En pedantisk person som gillar ordning och reda i domstolsprotokollen, som irriterar sig över att hunden hårar ner i lägenheten och som avskyr naturen.
Hennes rädsla inför det oförutsägbara har fått henne att välja bort barnen ur sitt liv, något som sårar den domare hon har ett förhållande med. Psykologiskt sett blir det begripligt när man betänker att hennes far tillhört den svekfulla sorten. Hon vill inte utsätta sina barn för det hon själv blivit utsatt för.
Två små barn hittas döda i en lägenhet av en hemvårdare. De är inlindade i plast, troligen kvävda till döds. Fallet verkar solklart då både mamman och pappan haft åtskilligt att göra med polisen och sociala myndigheter; i synnerhet socialvården har haft
ögonen på dem länge och mamman har varit föremål för en lång rad åtgärder. Innan mamman slutligen tilldömdes vårdnaden av sina barn, till priset av regelbundna hembesök från det sociala, var det inte långt ifrån att barnen blev omhändertagna på grund av mammans psykiska obalans.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons