Annons
Recension

Je suis la merKlabbes Bank

Publicerad

Det tredje albumet från den göteborgsbaserade gruppen Klabbes Bank är inlindat i en gammal yllefilt som ger musiken en sordinerad, sorgsen och patinerad karaktär. Det är mycket vackert och egenartat och kan egentligen inte jämföras med något annat på den svenska jazz­scenen.

Paavo kan möjligen utgöra en referens, men hellre associerar jag längre bort och bakåt i tiden; till Carla Bley på 60-talet och Robert Wyatt på 70-talet. Även om det klangrika uttrycket är nyanserat kollektivt till sin karaktär finns det plats för fina solistiska insatser, som det nästan ragtimeliknande pianot i Bagarn bakar bröd och det ursnygga altsaxsolot i Elg.

Annons
Annons
Annons
Annons