Annons

Jeana Jarlsbo:Kjolen – snäv sak eller vidgare av friheten?

Kvinnors kjolar har setts som ett hinder jämfört med mannens lediga byxor. Andra manar kvinnor att motstå manliga normer och våga bejaka sin kvinnlighet. Även män har upptäckt kjolen som alternativ.

Publicerad

Dagen efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Skottland den 11 augusti 2010 kunde man i tunnelbanan och i centrala Stockholm se skottar i kilt tillsammans med sina jeansklädda hust-rur eller flickvänner. Vid det tillfället kunde man leka med tanken att kjolen i framtiden skulle kunna bli ett alltmer accepterat manligt klädesplagg i västvärlden – eller helt enkelt ett unisexplagg, på samma sätt som byxan numera är en självklarhet för båda könen, åtminstone i vår del av världen.

Kjolen har i århundraden varit starkt förknippad med kvinnlighet – från frasande långa sidenkjolar, som inte sällan förekommer i skönlitteraturen och omger kvinnokroppen med gåtfull skönhet, till dagens minikjolar, ibland betraktade som tecken på kvinnokroppens frigörelse. Kjolens politiska historia är kanske mindre turbulent än byxans men rymmer både dramatiska episoder, starka reaktioner från samhället och inte minst motstånd mot rådande maktstrukturer, visar den franska historieprofessorn och feministforskaren Christine Bard i essän Ce que soulève la jupe. Identités, transgressions, résistances (Om kjolen. Identitet, överskridande, motstånd. Éditions Autrement, 170 s), som utkom förra året. Christine Bard gav i höstas också ut ett uppmärksammat verk om byxans politiska historia. Båda böckerna är skrivna ur ett genusperspektiv med fokus på franska förhållanden.

Annons
Annons
Annons
Annons