X
Annons
X
Recension

Jag älskar dig – en skilsmässokomedi Kjellman som född att spela mähä

”Jag älskar dig” är en snygg, men banal, film. Tyvärr vacklar den mellan tvåsamhetssatir och hitta-dig-själv-mys, skriver SvD:s Anna Hellsten.

Björn Kjellman, Rodolfo Corsato och Christine Meltzer. Foto: Nordisk film
Läs mer om Biohösten 2016

En romantisk komedi som startar med en separation? Det är ingen dålig idé. I ”Jag älskar dig” är det Östermalmsmorsan Marianne (Meltzer) som tröttnat på sin sömngångaraktiga advokatmake Gustav (Kjellman) och promenerar ut ur den stiffa våningen och in i en sinnlig konstnärsfamn. Gustav håller först skenet uppe för familjens skull – en strikt överklassig sådan – men börjar snart anpassa sig till den nya, fru-fria tillvaron genom att säga upp sig, skriva poesi och dejta en glad student.

Vi börjar med det positiva: ”Jag älskar dig” är en snygg film, och en som för ovanlighetens skull nästan uteslutande utspelar sig i burgna Östermalmsmiljöer – det är middagar på Teatergrillen och luncher på Sturehof, i vardagsrummen tronar Josef Frank-soffor och längs Strandvägen flanerar karlarna i quiltade jackor. Det hade säkert varit tacksamt att använda miljöerna till att raljera över typiskt överklassbeteende, men Brisinger plockar inte några större poänger på dem, och det är på flera sätt vettigt – inte minst som det numera ju inte bara är Östermalm utan hela innerstads-Stockholm som förvandlats till miljonärsparadis.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X