Perfect Guide

Kjell Häglund: Trump är räddningen för tv-branschen

När Donald Trump vann presidentvalet för halvtannat år sedan gick chockvågorna genom tv-kulturens USA. Hur skulle man tackla detta? Skulle det ens kännas meningsfullt att fortsätta göra vanliga, vardagsdramatiska, samhällsskildrande tv-serier?

Annons
X

När en nations demokratiska kärnvärden är hotade omfattas även popkulturen – se på utvecklingen i länder som Polen och Ungern. Men i USA är populärkulturen, i symbios med fria medier, både en maktfaktor i sig och oskiljaktig från folksjälen. Och även om det är svårt att säga hur mycket en utdragen demokratisk kris påverkar tv-dramakulturen på längre sikt så står det fullkomligt klart att Trump-eran just nu är en guldålder för amerikansk tv-fiktion; den direkta källan till de senaste 18 månadernas allra största tv-upplevelser.

Längst går tv-versionen av Margaret Atwoods dystopiska roman The Handmaid’s Tale, uppdaterad från 1985 till en högerkristen Trump- och klimatkrikonsekvens av dagens USA, som får premiär för en ännu svartare säsong 2 om en månad.

Närmast den akuta sanningen ligger Homeland, som just nu nått drygt halvvägs in i sin sjunde säsong på SVT, och som startade hela vågen av alltmer statspolitiskt engagerad amerikansk drama-tv.

Den förra, sjätte säsongen var redan färdiginspelad när Trump vann valet – men man hade skapat ett genialt scenario som var oberoende av om Trump eller Hillary hade vunnit, och gjorde andlöst spännande, extremt samtidsrelevant tv-fiktion av alla strömningar som Trump blott är en del av: samhällspolarisering, fejknyheter, påverkanskampanjer, spionage, korruption, författningskriser.

Andra serier följde efter, lika nervigt, nojigt och nödvändigt: House of Cards, Madam Secretary, American Crime, Colony, The Americans, Incorporated. Och när nu Homeland är tillbaka för ännu en säsong accentueras de allra största hoten mot västvärlden oavsett om det är "höger" eller "vänster" som styr: desinformation, faktaresistens, ideologisk vulgarisering; en eroderande tillit till demokratins institutioner accelererad av destruktiva cyberangrepp från främmande makt i en uppochnedvänd värld där klassisk, tidigare dold underrättelseverksamhet på olika sätt tagit plats i offentligheten, i debatten, i det kollektiva medvetandet. Kalla kriget har aldrig varit hetare.

Men frågan är om inte den serie som allra bäst tacklar USA:s och allas vår nya, farliga, osäkra tid är The Good Fight, också den tillbaka i svensk tv för en säsong 2. En fri fortsättning på The Good Wife, som i sig alltid låg nära den USA-politiska debattens mest spännande talking points. Men där Homeland gör existentiell tv-spänning av de globala nyauktoritära rörelserna, och rentav lyckas ersätta verklighetens Trump med en paranoid kvinnlig demokrat som president, når The Good Fight samma effekt genom att göra precis tvärtom: skildra vanliga människor som lever i en alltmer Trump-skuggad amerikansk vardag med rasism och annan underblåst polarisering. Här ställdes serieskaparna bakom The Good Wife, Robert och Michelle King, inför ett dilemma när deras huvudrollsinnehavare Julianna Margulies inte ville fortsätta. Så man skapade en spin-off med endast några av skådespelarna kvar i sina gamla roller men med ett nytt fokus – från den närmast helvita advokatbyrån Lockhart Gardner i The Good Wife till en närmast helt svart i The Good Fight – som ger serien, liksom amerikansk drama-tv i stort upplever, en pånyttfödd relevans och kreativitet.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen