Annons
Recension

Konsten att vara konstKjartanistan talar för sig självt

”Kjartan Pudel” och ”Kjartan Pinuppa”. (Både bilderna är något beskurna.)
”Kjartan Pudel” och ”Kjartan Pinuppa”. (Både bilderna är något beskurna.) Foto: BRITA OLSSON/HANS ESSELIUS
Under strecket
Publicerad

**Redan innan jag **kände till konstvärlden och de som befolkar den, kände jag till Kjartan Slettemark (1932 – 2008). Inte för att han var den renommerade konstnären med stort K, utan för att han var Kjartan – en udda figur. Kanske är min ungdomliga ignorans symtomatiskt för synen på detta konstnärskap. Kjartan lyckades med konststycket att alltid vara just Kjartan i första hand, något som måste vara grundläggande för den som vill upplösa gränsen mellan konst och liv.

När Kjartan Slettemark nu förlänas en stor retrospektiv utställningen på Kulturhuset framträder ett mångfacetterat konstnärskap. Kjartan verkar inte ha erkänt konstvärldens gränser och dess koder särskilt mycket. Konsten blir ibland ett medel, ibland ett hinder men oftast blir den livet självt: väl illustrerat av den pudelkostym Kjartan började uppträda i mot mitten av 70-talet.

Annons
Annons
Annons