Kirurg som kan operera överallt

Under strecket
Publicerad
Annons

Rogge skulle fortfarande bära upp en vit rock lika bra som sin mörka kostym.
I Monty Pythons galna värld utmålades belgarna som världens fulaste folk. Michael Palin, John Cleese och de andra knäppgökarna kan knappast ha haft Jacques Rogge i sina fördomsfulla tankar.
IOK-presidenten gör ett minst sagt fräschare intryck än sina företrädande stofiler Juan Antonio Samaranch, Lord Killanin och Avery Brundage. 63-åringens sociala tyngd av statsman förminskas inte av att det flyter rätt mycket mer än flamländska ur hans mun. Svaren är lika verserade och avväpnande om de uttalas på franska, tyska, engelska eller spanska.
Jag vet inte vilket språk Rogge talade med drottning Silvia i går, men det är inte vem som helst som oanmäld travar uppför Slottsbacken och bjuds ett glas och 40 minuters audiens.
Oss vanliga gemena män möter Rogge med den upptagnes lätt överseende attityd.
Det är inte förvånande att han har en yrkesbakgrund som ortopedisk kirurg. Rogge skulle fortfarande bära upp en vit rock lika bra som sin mörka kostym.

Annons

Han ger intryck av att vilja hjälpa till, även om de drygt fyra åren med ständig ”bakjour” på IOK-akuten skänkt hans vänliga ansikte en gråare nyans. Fårorna är fler än när han i bylsig dunjacka valde bort de femstjärniga hotellen och bodde i de aktivas by vid spelen i Salt Lake City 2002. Korrekt som han är utstrålar Rogge även en slags folklighet. Han är som en korsning mellan Arne Ljungqvist och Lennart Johansson.
Efter en presskonferens i Helsingfors under friidrotts-VM blev vi stående vid samma pissränna, görande under någon halvminut det som karlar nödgas göra. Det var nästan så att jag frågade honom om han kunde erinra sig vad den jämnårige Tommy Svensson uträttade under sin karriär i Standard Liége.
Samma förstulenhet visade inte Fredrik Belfrage, låt vara med mikrofon i hand, då han som konferencier i Grand Hotels Vinterträdgård inför 350 gäster oförberett konfronterade Rogge med ekvationen Kina och mänskliga rättigheter.
Belgaren harklade sig lätt som om carpaccion på tonfisk fortfarande gled över smaklökarna innan han efter sedvanlig konstpaus lade ut sina diplomatiska diftonger i den spatiösa lokalen. Några rubriker blev det inte.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons