Annons

Kirsten Åkerman: Jag behövde en smäll för att vakna upp

Foto: Joanna Andreasson
Publicerad

På den stekheta asfalten utanför gymnastiksalen vid Fort Pierce Central får jag mitt livs första fysiska knytnävsslag. Det träffar på kindbenet och får mig att tappa orienteringen och se den röda tegelbyggnaden sväva upp och ner i några sekunder.
Men det är inte slaget som gör mest ont. Det är orden you fucking nigger lover som knockar mig. Allt sker till tonerna av Michael Jacksons ”Billie Jean” och som en fond vajar palmerna och Florida. Solskensstaten. Det kunde inte vara soligare.
Slaget är ett beställningsjobb. Jag är utbytesstudent, året är 1982 och dottern i familjen har en kalender på sin dörr där hon räknar ner dagarna tills jag ska åka hem.

Vid den första middagen med familjen i det stilla förortsområdet i Port Saint Lucie lyckas jag aningslöst trampa rakt ner i familjens djupa avsky för människor med ursprung i Afrika, Karibien, Latinamerika, Indien, Indonesien och alla andra platser där evolutionen krävt hud som tål stark sol.

Annons
Annons
Annons