Vi är besatta av Trump, men fokus borde istället ligga på Xi Jinpings Kina. För efter höstens partikongress har en ny era i Kina inletts, en era där kommunistpartiet har kontroll och vill påverka demokratin i omvärlden.
När jag utvilad och fräsch kliver ut från det nya snabbtåget i Shanghai i slutet av oktober får jag definitivt inte ett intryck av en totalitär stat. Snarare omsluts jag av en auktoritär ”nanny-states” mjuka famn: gatorna är rena och trygga.
Jag möter min gamla arkitektkompis. Vi går på invigning av en spansk designbutik, dricker bubbel och ser uteserveringar fulla av folk som myser i den mjuka östkinesiska senhösten. En led-tavla i en park upplyser att det är 23 grader, smognivån PM 2,5 är 29 (vilket är försumbart över Världshälsoorganisationens gränsvärde) och att ”en rik och stark nation” är en socialistisk kärnvärdering.