Kim Thúy gör poesi av krigets tragik
Vietnamfödda kanadensiskan Kim Thúy har börjat bygga ett intressant författarskap. Men i den senaste romanen vågar hon inte lita på sin egen förmåga, skriver Sebastian Lönnlöv.
Kim Thúy kom som tioåring, efter en dramatisk flykt, från Saigon till Kanada.
Kim Thúy föddes 1968 i Saigon, men kom tio år gammal till Kanada efter en dramatisk flykt som ekar i hennes böcker. Resan i en knappt sjöduglig båt som riskerade att bordas av pirater. Flyktinglägret i Malaysia, där människor trängdes i en humanitär misär. Hon debuterade vid dryga 40 års ålder med den uppmärksammade kortromanen ”Ru”, efter en karriär som både advokat, krögare och översättare.
I Thúys tredje roman, översatt från franskan av Ulla Linton, är det lätt att se teman som återkommer från hennes tidigare verk. Kärleken till matlagning och till språk – det vietnamesiska såväl som det franska. Individuella människoöden som speglar politik och historia. Precis som tidigare har Thúy fokus på kvinnor och väjer inte för tragiken i krig, flykt och exil, även om hennes språk gör poesi även av det hemska. Som sina föregångare är ”Vi” kort och uppdelad i korta kapitel, samt vackert formgiven med varsamhet ner på detaljnivå.