Killarna stoppade skenande bil

I bilen på väg till klassresan hände något livsfarligt. Föraren föll ihop och började skaka – vännerna blev tvungna att agera blixtsnabbt.

”Jag tänkte att vi skulle dö. Det värsta var att vi inte visste hur det skulle sluta”, säger Noa. Vägen i bak­grunden är inte samma plats som där olyckan ägde rum.
”Jag tänkte att vi skulle dö. Det värsta var att vi inte visste hur det skulle sluta”, säger Noa. Vägen i bak­grunden är inte samma plats som där olyckan ägde rum. Foto: Ari Luostarinen

Erik, Noel, Noa och Benjamin bor i Trosa i Södermanland. De är bästa vänner och hade länge sett fram emot klassresan till Åre. Tre dagars skidåkning stod på schemat när de satte sig i samma bil på väg mot Centralstationen i Stockholm.

Plötsligt, när bilen åkte snabbare än 100 kilometer i timmen, fick föraren ett epileptiskt anfall. Det hade hen inte fått på 15 år.

– Det såg ut som att den som körde skulle vända sig mot oss i baksätet men plötsligt låg föraren ner och skakade, berättar Erik.

På bara några sekunder förstod vännerna allvaret i situationen. Benjamin som satt i framsätet tog tag i ratten för att bilen inte skulle köra av vägen. Erik och Noa lossade sina säkerhets­bälten.

Erik tog över ratten så att Noa och Benjamin kunde hjälpas åt att lyfta bort förarens fot från gaspedalen. Samtidigt som allt det här hände ringde Noel 112.

– Vi visste egentligen inte vad vi skulle göra. Det var ren instinkt. Vi fokuserade på en grej var, ­säger Noa.

Från vänster: Noel, Noa, Benjamin och Erik. Foto: Ari Luostarinen

Benjamin lyckades trycka ner bromspedalen med händerna så att bilen saktade ner. Bilen styrdes åt höger och skrapades mot räcket på motorvägen. Till slut kunde vännerna lämna bilen ­genom att hoppa ut genom bilfönstren på höger sida. Dörrarna gick inte att få upp och att gå ut på vänster sida, där det var många bilar som körde, hade varit livsfarligt.

Polis och ambulans var snabbt på plats. Ingen skadades allvarligt.

– Polisen sa att inte ens de hade klarat av situationen lika bra som vi gjort, säger Noa.

Vännerna säger att de hade tur i oturen. De är glada över att olyckan skedde tidigt på morgonen en söndag. Annars hade det varit fler bilar på vägarna.

– Jag tror också att det var bra att det var just vi fyra som var i samma bil. Vi är vänner och vana att samarbeta. Vi spelar mycket Fortnite till exempel. Där sam­arbetar man mycket, säger Noel.

Vännerna åkte på klassresan trots allt – det var bra för dem att ändå komma iväg.

I dag, några veckor efter den händelsen, är killarnas relation tajtare än någonsin. Efter­åt har också polisen kommit till deras skola och berömt deras hjälte­insats. Och rektorn bjöd på ­tårta.

”Jag tänkte att vi skulle dö. Det värsta var att vi inte visste hur det skulle sluta”, säger Noa. Vägen i bak­grunden är inte samma plats som där olyckan ägde rum.

Foto: Ari Luostarinen Bild 1 av 2

Från vänster: Noel, Noa, Benjamin och Erik.

Foto: Ari Luostarinen Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X