X
Annons
X

Kifis ger oss glimtar från ett hotat barns tillvaro

Danilo Kisfi Tidiga sorger (Rani jadi) Övers: Barbara Lönnqvist 105 s. Lind & Co. Ca 173:- Några år före sin alldeles för tidig död i lungcancer konstaterar Danilo Kis i en intervju med Brendan Lemon att konsten ersätter livet, konst är motsats till liv och att en normal människa inte skriver böcker. Han själv är ett slående bevis på att det tredje ledet i yttrandet inte gäller honom personligen. Om han inte börjat skriva, skulle han med all säkerhet blivit lika galen som sin magnifikt galne far. Kis storverk är en trilogi som så att säga börjar i mitten med "Trädgård, aska" (1965), tar ett språng bakåt i tiden med den i dag Sverigeaktuella Tidiga sorger (1969) och avslutas med ett språng framåt, då "Timglaset" kommer ut (1972). Denna trilogi är ett sorgekväde över hans av tyskarna mördade släktingar och en metod att hålla hans söndersprängda värld samman. Litteraturen hjälper honom att med resterna av denna söndersprängda värld bygga ett uthärdligt nu. Sensibilitet för det tingliga, passion för detaljer, besatthet av kompositionsproblem, allt så betecknande för Danilo Kis konst, är lika många nödvändiga redskap för en författare som tvingades att städa i och ordna det förflutnas kaos.

En experimentlysten läsare kan inleda bekantskapen med trilogin i samma ordning som den skapades, alltså börja med "Trädgård, aska", övergå till "Tidiga sorger" och avsluta med "Timglaset". På så vis vinner han förtrogenhet med de komplicerade psykologiska turerna i författarens liv, eftersom alla tre böckerna vilar på en stadig självbiografisk grund. De berättar samma historia, där samma personer förekommer, fast på tre olika sätt. Men en läsare som beslutar att gå direkt på "Tidiga sorger" kan ha nytta av att lära känna något om författarens liv. Danilo Kis föddes 1935 i Novi Sad av en judisk fader, storläsare, profet, fantast, perioddrinkare, järnvägstjänsteman, poète manqué, och en ortodox mor, en saktmodig skönhet från Montenegro. Han får tidigt byta land och språk, vilket i och för sig inte är en katastrof, men också smaka på livets bittraste allvar. Han bevittnar pogromer på den judiska befolkningen och får se sina judiska släktingar föras bort av tyskarna. 1944 besöker han sin far i gettot, själv skyddad av sin blandade härkomst och av att han genom sina förutseende föräldrars försorg döpts i den ortodoxa kyrkan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X