Erik Löfvendahl:Kertész riktade ljuset mot Europas mörker

I sina romaner och dagböcker vittnade Nobelpristagaren Imre Kertész om totalitarismens och Förintelsens nattsvarta absurditet. Som ungrare hade han upplevt både nazismen och kommunismen, men han förfärades även av dagens växande nationalism.

Under strecket
Publicerad

Imre Kertész (1929–2016).

Foto: Dan Hansson
Annons

Författaren Imre Kertész föddes i Budapest 1929. Mot krigsslutet 1944 deporterades 800 000 ungerska judar till förintelseläger; den 15-årige Imre Kertész var en av dem. Såsom uppvuxen i en sekulariserad judisk familj har han många gånger omvittnat att nazisterna gjorde honom till jude.

”1961. Det är ett år sedan jag började skriva på romanen. Allt måste kastas bort.” Så inleds ”Galärdagbok” av Imre Kertész; boken utgavs i Sverige 2002, samma år som den ungerske författaren fick Nobelpriset i litteratur. Det är typiskt självkritiska, men samtidigt ironiska rader av Kertész, syftande på den debutroman som så småningom skulle göra honom världsberömd: ”Mannen utan öde” från 1975. En ung pojke berättar om deportationen 1944, selektionen, de knappa matransonerna, medfångarna, arbetslägret Buchenwald och den osannolika befrielsen. ”Mannen utan öde” är en linjär berättelse om hur en människa steg för steg bryts ned (”Steg för steg” var den kongeniala titeln på ”Mannen utan öde” när romanen först gavs ut i Sverige 1985).

Annons
Annons
Annons