Annons

Ekman påminner om att det går att göra motstånd

Kerstin Ekman samt flyktingar som anlände till den grekiska ön Lesbos 2015.
Kerstin Ekman samt flyktingar som anlände till den grekiska ön Lesbos 2015. Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Den brukar inte räknas till Kerstin Ekmans bästa, romanen ”Gör mig levande igen”, men Therese Eriksson vill lyfta fram den för dess humanistiska budskap. Att det går att göra motstånd och att ljuset alltid finns där, alldeles intill mörkret.

Under strecket
Publicerad

Urklippet på köksskåpet har gulnat i solen. Det är saxat ur Dagens Nyheter, hösten 2015, när tidningen och hundra kända svenskar gick samman under hashtaggen #jagdelar, i ett upprop – snabbt förlöjligat av dem som ville ropa ”godhetsapostel” – mot rasism och för medmänsklighet. Kerstin Ekman var en av de hundra och det är hennes text som hänger intill fläkten i mitt kök.

Blicken söker sig ofta till några centrala rader: ”Under århundradena har vi långsamt erövrat en humanism i vårt land. Ibland är den skymd, ibland djupt nergrävd. Men den finns där som en guldreserv.” Det är en stärkande påminnelse när det är svårt att få syn på någon humanism att tala om. Gulnat papper är guld som glimmar – nästan.

Annons
Annons
Annons