Recension

På väg (On the Road, 1957)Kerouac verkar på flera nivåer

FULL RULLE Vissa författare talar särskilt starkt till unga människor på tröskeln till vuxenliv. Jack ­Kerouac är en sådan, inte minst i genombrottsromanen ”On the ­Road”. Einar Heckschers nyöversättning har en del brister men lyckas ändå återskapa bokens laddade närvarokänsla.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det finns författare som man helst bör läsa innan man fyller 20. Det är författare som talar direkt till en överhettad tonårshjärna, diktare som ger sina läsare livsavgörande intryck. Dostojevskij och Hermann Hesse är sådana författare. De är givetvis inte ointressanta för äldre läsare, men deras böcker verkar med en sådan intensitet att den äldre läsarens intellektuella objektiveringar och garderingar lätt blir ett hinder för den känslomässiga identifikation som deras böcker inbjuder till.

Jack Kerouac är också en sådan författare. Jag sögs in i hans ”På drift”, samtidigt som jag läste ”Siddhartha” och ”Demian” av Hermann Hesse. Den febriga tonårshjärnan blev än febrigare. Men jag ansåg redan då att ”Dharmagänget” var en bättre bok än genombrottsromanen. Jag hade inte kommit in i jazzåldern. Japhy Ryders (poeten Gary Snyder i fiktiv form) buddhistiska sökande talade mer direkt till tonåringen än de många jazzreferenserna i ”På drift”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons