Recension

Om icke vetekornetKenyas bitterljuva självständighet

På 1960-talet blev Ngugi Wa Thiong’o Kenyas stora skildrare. Elise Karlsson gläds åt nyutgivningen av hans böcker.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
LARS PEHRSON
Foto: LARS PEHRSON
Annons

En av de scener ur litteraturen som verkligen har bitit sig fast i mig, lika starkt som om den varit ett eget minne, är inledningen på Ngugi Wa Thiong’os ”Om icke vetekornet” från 1967. Romanens huvudperson Mugo är på väg ut ur sömnen, men han dröjer sig kvar i drömvärlden. En vattendroppe lämnar taket i hans hem, närmar sig sakta hans öga, men det är omöjligt för honom att blinka, att röra på sig. Även efter att han har vaknat dröjer sig känslan av låsning och mardröm kvar i honom.

Om jag kallar Mugo huvudperson, så är han egentligen en av flera sådana. På många sätt är ”Om icke vetekornet” en kollektivroman, där perspektivet förskjuts från person till person. På så sätt får de alla ge sin bild av tiden kring Kenyas självständighetsdag i den större byn Thabai. Samtidigt är det som om Mugos blick kalibrerar läsarens, gör att man betraktar de andras inre med hans misstänksamhet och rädsla.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons