Annons
Recension

Box 1991–2008Kents box skärskådar

Publicerad

I Stanna hos mig från 1999 års Hagnesta Hill sjunger Joakim Berg en rad om hur han aldrig har uppskattat nostalgi. Någonstans är detta oerhört centralt i den tradition, det så av 80-talet präglade, Kent verkar. Uppvuxna på ­Depeche Mode, Imperiet och Klas Östergren är Bergs lyrik och Kents musik ständigt retrofuturistisk. Deras motvilliga nostalgi är en generationsbunden nostalgi, byggd på syntpoperans Bowie-drömmar om en framtid som skulle kännas just som en animerad framtid. Framtiden skulle byggas i krom, våra liv skulle skina i silver och svart.

Men den anlände aldrig. Framtiden är över.

Annons
Annons
Annons