X
Annons
X
Recension

Kendrick Lamar Kendrick Lamars lyrik en hisnande upplevelse

 Kendrick Lamar.
Kendrick Lamar. Foto: Joel C Ryan/AP

När Kendrick Lamar Duckworth föddes, sommaren 1987, regerades r&b-topplistorna av namn som vi sällan hör nämnda i dag. Club Nouveau, Atlantic Starr, Force MD’s, Levert och The System är några av dessa som har fallit i glömskans gap. Anledningen är förmodligen att dåtidens öron och blickar var riktade mot en scen som precis var på väg att befinna sig i sin mest kreativa fas, nämligen hiphoppen. Tre decennier senare har hiphoppen för första gången passerat rocken i storlek och antal lyssningar, och på tronen sitter just denna 30-åriga son av Compton; Kendrick Lamar. Soulhistoriskt blinkande och döpt av sin mamma efter den legendariske ledsångaren i The Temptations; Eddie Kendricks.

Stockholm är det näst sista stoppet på hans Damn-turné, och Globens läktare är sällan så här fyllda till sista stol. Det är egentligen smått osannolikt att en artist med sådan kompromisslöshet når en publik av denna mängd. Visst, han är samtidens främste rappare, en virtuos av sällan skådat slag, men han har hela tiden följt sin egna kompass, aldrig sålt sin själ till topplistorna. Ändå ligger han där, och just nu känns det som om han inte kan göra något fel. Det är ganska talande för hans storhet att han just nu toppar albumlistan i USA med sitt soundtrack till filmen Black Panther, och han ligger sjua på singellistan tillsammans med SZA med "All the stars". Medan en annan artist förstås hade framfört dessa aktuella låtar flera gånger på rad så väljer Lamar att ignorera detta. Det är på samma gång aningen ignorant och tillika mäktigt, så säker är han på sin tron.

Kendrick Lamar.

Foto: Joel C Ryan/AP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X