X
Annons
X
Recension

Myrornas ö Kemal fortsatt kraftfull

Yasar Kemal torde vara mest känd för den svenska publiken för sitt genombrottsverk ”Låt tistlarna brinna” (1970), en bok som vi för alltid kommer att förknippa med det fattiga småfolkets kamp mot den rika överheten. På flykt undan trakasserier och mordhot har Yasar Kemal tidvis bott i Sverige, och 1997 tilldelades han Stig Dagerman-priset för att han använt språket som en ”väg till varaktig fred och frihet”, som formuleringen löd.

Inom parentes är det förstås intressant att notera att det finns flera internationellt erkända författare av kurdiskt ursprung som vistats i Sverige eller har sökt sin tillflykt här genom åren, däribland Mehmed Uzun, Salim Barakat och Yasar Kemal.
Yasar Kemal är alltså av kurdiskt ursprung. Han föddes 1923 i Anatolien, Turkiet, och är därmed årsbarn med den turkiska republiken. Det var just 1923 Mustafa Kemal pascha, som han benämns i Yasar Kemals senaste roman, Myrornas ö,
lät utropa sig till president - det osmanska sultanatet var kort före detta en saga all.
I ”Myrornas ö” målar Yasar Kemal med flödig pensel upp en värld som befinner sig i brytningen mellan gammalt och nytt, mellan emirer, sultaner och den nya tidens byråkratiska tjänstemän och militärer.
Myrornas ö, som den kallas, är turkisk, men har bebotts av greker. Efter första världskriget sker en utväxling av minoritetsbefolkningar mellan Grekland och Turkiet och grekerna, bland annat på Myrornas ö, fördrivs. Greken Vasili vägrar dock låta sig förflyttas, han gömmer sig kvar på ön och en dag stiger Musa Nordanvinden - som hans pseudonym lyder - iland. Enligt den historiska sakkunskapen skedde befolkningsutbytet mellan de båda länderna som en följd av Turkiets konsolidering till europeisk nationalstat. Fördrivningen kan betraktas som ett resultat av turkisk nationalism.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X