X
Annons
X
Recension

La clemenza di Tito Kejsarens affektiva kaos i estetiskt trovärdig opera

Inte många Mozartkännare har mycket gott att säga om ”La clemenza di Tito” (Titus mildhet). Ihåliga personporträtt, ett libretto som inte går att ta på allvar och en tonsättare som snodde ihop operan i rekordfart. Det revolutionerande samarbetet med Da Ponte i verk som ”Don Giovanni” och ”Figaros bröllop” ersattes av en produkt i den alltmer petrifierade genren opera seria. Kritiken är inte helt utan grund.

Men vem bryr sig egentligen om psykologisk trovärdighet i opera? Inte folket i och bakom Drottningholmsteaterns uppsättning, som fick sin premiär i söndags. Man hinner inte tänka på det svårsmälta i att Vitellia, som fått sin pappa mördad av fadern till den nya romerska kejsaren Tito, avser att låta mörda Tito som hon egentligen vill gifta sig med men som valt en annan. Hon skickar ut Sestio – som älskar henne lika mycket som han håller av bäste vännen Tito – på morduppdraget. Det händer för mycket, för snabbt och inom för många trianglar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X