Annons

Kattkiss är ingen bra vinvokabulär

Det speciella vinspråket kan provocera lika mycket som inspirera. SvD:s Mikael Mölstad vill förmedla sina vinupplevelser utan att använda roande beskrivningar som vässad blyertspenna eller baksidan av en märr.

Publicerad

En av vinvärldens stora märkvärdigheter är dess speciella språk. Det finns inget annat livsmedel som omges av så många osakliga beskrivningar. Nästan alla ord jag använder för att beskriva ett vin är ju en fiktion, det vill säga mina upplevelser av vinet i min hjärna överförd till en vokabulär.

De flesta vinkonsumenter har roligt åt detta och några tycker till och med att det är jobbigt: att vi kan och orkar beskriva vin på detta märkliga sätt. Få hade nog funderat på detta före 1983. Då gick ett livsstilsprogram på tv som hette Levande livet. Programledare var det udda paret Maria-Pia Boëthius och Efva Attling. Ännu mer udda var att svenska folket fick höra Carl-Jan Granqvist och hans vinkompis Knut-Christian Gröntoft beskriva en vindoft med begrepp som baksidan av en märr.

Deras framträdande väckte enorm uppmärksamhet, på gott och ont. Carl-Jan Granqvist blev rikskändis och en frontfigur för vinkulturen. Men det var under många år svårt att prata vin utan att folk skrattade och härmade duon Carl-Jan och Knut-Christians vinösa ordkonst.

Annons

När jag 2001 skulle börja prata vin i tv hade jag glömt allt detta. Men det hade inte redaktionen på Go’kväll. Som start för mitt första inslag visades ett klipp från 1983 där herrar Granqvist och Gröntoft orerar. Det var en rejäl överraskning – jag som ville fjärma mig från allt detta uppstyltade.

Vad vinspråket har för syfte är dels att förmedla en upplevelse av vinets smak och doft, dels klargöra sakligheter kring syra, sötma och beska så att du förstår vad det är för sorts vin. För en förstagångsläsare kan detta vara knepigt att ta till sig. Men du som har läst en vinskribent ett tag lär känna dennes smak och din egen smakpreferens. Därmed blir det lättare att köpa ett vin man gillar.

Jag försöker därför, så gott det går, att hålla mig till ganska enkla fruktbilder som äpple, citron, svarta vinbär eller andra väl bekanta dofter och smaker, likt lakrits, timjan, vanilj, choklad och tobak. Det blir sällan klassiker som nyvässad blyertspenna och kattkiss på en krusbärsbuske. Hellre då beskriva hur vinet känns i munnen, det där som inte har med grundsmakerna att göra. Det handlar om friskhet, mjukhet, spritsighet, oljighet och strävhet. Allt detta som påverkar vår upplevelse.

För mig är dessa beskrivningar intressanta för att öka förståelsen för det vin man vill köpa. Ofta har jag också undrat varför ingen har tagit till sig denna typ av beskrivningar för andra livsmedel. Även om vin ofta är mer komplext så har ju alla livsmedel en doft och en smak som kan beskrivas. Nu har min undring blivit besannad. Branschorganisationen Svensk mjölk har nämligen tagit hjälp av experter på ost och sensorik för att utveckla ett eget ostspråk baserat på vinprovarspråket.

Det hela är mycket intressant. Istället för att bara veta om en svecia att den är vällagrad med en fetthalt på 28 procent får du nu reda på att osten har en gräddig doft och kraftfull smak med sälta, frisk syra och behaglig beska samt en angenäm strävhet och lång fyllig eftersmak. Om prästosten står det bland annat att den har en saftig, spröd konsistens med angenämt knaster.

Jag tycker det är både kul och informativt. Nu väntar vi bara på grönsakerna. Tänk så bra om de svenska tomatodlarna hade beskrivande ord så att du förstod hur mycket godare deras tomater är. Då skulle de inte behöva slåss med kronor och ören mot de snabbproducerade importerade tomaterna.

LÄS MER:
Så vill kunderna ha Systembolaget

LÄS MER:
Koll på procenten viktigt för balansen

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons