X
Annons
X

Kato bär den japanska verkligheten

Två uttryck i Japan har under det sista tiotalet år kommit att utnyttjas flitigt för att beskriva situationen i landet för den nyfikna och mystifierade utlänningen. Det ena begreppet verkar först nästan självklart. För att beskriva sitt land använder japanen rätt ofta ordet semai, som betyder "trångt", "fullt av folk" eller " litet".
Det finns ju förstås länder som är både mindre och mer folktäta, det är inte heller trängseln i landet japanen vill beskriva. Han eller hon talar om ett sinnestillstånd. Man vill beskriva Japans ofta rigida samhällssystem, som hindrar individualism och bromsar idéer och intryck från andra länder.
Det andra uttrycket rör vid en av Japans mest vördade traditioner, ikebana, blomsterarrangemang. De äkta arrangemangen innehöll visserligen hjälpmedel som ståltråd och hade noggranna diagram som måste följas, men de hade ett religiöst eller rituellt ändamål, de skulle väcka människans sinne för naturens skönhet, enligt ikebana-specialisten Toshiro Kawase få människan "att svara på
de kreativa krafterna i kosmos". Han anser att moderna blomsterarrangemang i Japan i dag ofta saknar jitsu, verklighet. Det är det djupa, verkliga ändamålet som numera saknas, arrangemangen är ofta tom dekor.
Bristen på verklighet gäller också andra områden inom landet - arkitekturen, miljön, utbildningen, läkemedelsbranschen med mera. Journalisten Alex Kerr som intervjuat Kawase håller med. Kerr är en av Japans strängaste kritiker, ofta prisbelönad.
Ett samhälle i vilket verkligheten ifrågasätts och där modern tid sliter på de gamla ritualerna och de föreskrivna perspektiven behöver mer än något annat sin kultur. Japan i en svängande, krängande stöpslev, med hotade rötter, växande okänslighet för historien och främlingskänsla för det mikrokosmos som är japanens naturliga miljö, behöver starka analytiker, försedda med kraftigt larm, med en balanserad hållning till den moderna tidens uttryck.
Shuichi Kato är landets främste essäist, kritiker, samhällsdebattör, en viktig prosaist och sedan några år också
dramatiker. Kato, född 1919, är från början läkare med immunologi som specialitet. Han har arbetat vid Institut Pasteur i Paris och vid medicinska kliniken vid Tokyos universitet. Som läkare slutade han 1958.
Utlandet lockade. I nio år arbetade professor Kato vid University of British Columbia, Vancouver, Kanada. Han talar länge och längtansfullt om universitetets vackra bibliotek med en dyrbar samling japanska böcker, som den kanadensiska diplomaten och historikern Herbert Noman lyckats förvärva. Universitetet hade också en annan fördel, närheten till USA. Asian Studies hade täta besök av intellektuella amerikaner, han mötte många Vietnamdesertörer som tagit sig över gränsen, han delade bostad med redaktören för Pacific Studies och fick tillfälle att skriva om den värld han lämnat men fortsatte att leva med.

– Det var lugna och vackra år. Det var kanske en förberedelse för åren vid Freie Universität i Berlin. Tiden där, från 1969, var en svårsmält erfarenhet. Jag måste handla som jag gjorde.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X